It's over.
Bella och Malin - ni är mina bästa vänner, bara så att ni vet. Tack för en oförglömlig resa.
LONDON IDAG!
Shit, shit. Nu drar vi snart. Vaknade vid nio så har redan varit igång ett par timmar, haha. Varit och växlat pengar och packat lite smått, ska snart gå och duscha hade jag tänkt.
Jag skriver sen!
Puss!
London i morgon!
Jag längtar så jävla mycket tills i morgon!
Ska försöka uppdatera i morgon innan vi drar, annars hörs vi på lördag?
Puss!
<3
Vad vore livet utan redbull? Eller rättare sagt.
Vad vore en morgon utan en uppiggande redbull?
Jag måste allvarligt talat ge upp snart.
Är fan inte hälsosamt någonstans, fy på mig!
Good morning gorgeous
Dagen känns väldigt onödig, eftersom vi endast har en lektion - svenska. Usch. Svenska B är verkligen tråkigt, iallafall om man inte gillar att läsa. Och jag hatar ju det. Men men, bara att kämpa på och ta det som det kommer.
I morgon åker vi för fan till London! Helt jävla otroligt, haha. Jag har fortfarande inte förstått att vi verkligen ska åka, kan man inte få inse det snart? Haha, blir helt uppspelt av att tänka på det. Fan vad roligt det kommer bli. Sista och första skoldagen för den här veckan då, ska bli trevligt med lite ledighet från den smörjan.
Det snöar som fan ute, blä. Har verkligen ingen lust att gå ut. Jag kommer ju för fan frysa arslet av mig och halka sönder. Haha.
Nej, jag har faktiskt inget mer intressant på hjärtat, även fast inget av det jag nyss skrivit var intressant men ändå. Haha. Såhär snygg är jag idag:
Hörs senare!
Puss!
Lördag
Var ute en liten sväng bara och det var för att gå till affären med Molly för att köpa godis. Haha, så nu har jag suttit här hela kvällen och ätit mig fet på godis, druckit cola och redbull. Ibland får man vara slö, visst?
Låtarna från Croke park dvdn släpptes idag också. Fan vad underbara de är. Man hör publiken, 82.000 personer sjunga med genom alla låtar. Otroligt mäktigt. Tårarna går inte att hålla inne.
Äsch, jag känner att allt jag skriver just nu bara blir konstigt formulerat och när man är perfektionist som jag är blir jag bara irriterad på det. Haha. Har lust att radera hela inlägget och börja om, men det orkar jag inte, så jag ger upp här. Ska istället snart krypa ned i sängen och kika på tv eller någon film beroende på om det finns något bra.
Hör av mig i morgon antar jag.
Puss!
Fredag.
Nu ska jag snart bege mig till sängen och sova minst tolv timmar. Den som väcker mig tidigt i morgon, är död och det lovar jag. Haha.
Dagen och kvällen har varit väldigt trevlig och slö. Hade medie kommunikation som första lektion då vi inte gjorde någonting vettigt alls, lämnade in min uppgift och sen satt jag mest med Bella och Thea och gjorde ingenting. Det var skönt faktiskt, men kändes samtidigt rejält onödigt. Sen hade vi även krismöte med klassen. Vår klass är nämligen den klass på skolan som har mest frånvaro och även den klass som har sämst sammanhållning. Vi ska jobba på det där och jag hoppas verkligen för min egen trivsel och många andras, att det blir bättre. Pratade även idag mycket med Jesper om att han ska sluta, och det är så himla tråkigt. Han är den läraren som finns där i alla väder och som man verkligen går och pratar med när någonting tynger ned en. Skolan kommer inte bli detsamma utan honom, och ja. Nej, vill inte ens tänka på det. Sorgligt som attans. Han är den bästa läraren jag någonsin haft.
Efter skolan åkte jag, Cicci och Bella till ett cafe där Cicci jobbar. Ligger vid hornstull. Vi fikade lite (=drack cola!), pratade, skrattade och bara var som vi är - dumma i huvudet och bäst helt enkelt! Det var jättemysigt faktiskt. Vid sex tiden åkte Cicci hem och jag och Bella fortsatte vidare in till stan för att kika runt lite. Efter det åt vi middag på donken - en cheeseburgare - och åkte till Johanna i Hässelby för att sällskapa med henne och se på Idol och bara mysa. Det var jättetrevligt. Tack för att vi fick komma, älskling.
Var väl hemma vid kvart över tolv någongång och sen dess har jag rensat och kämpat med att datorn ska fungera. Någonting är tydligen väldigt fel med den? Suck. Sen har jag bara suttit här och lyssnat på musik.
Nu har jag överdrivet ont i huvudet och tänkte lägga mig och glo på tv tills jag somnar in och ska sova i mina tolv jävlar timmar. Jag ska verkligen göra det nu, det finns ingenting som ska hindra mig. Hahaha. Den här veckan har jag verkligen sovit jättedåligt så måste passa på att sova nu när jag äntligen kan. Och det är just vad jag ska göra!
Over 'n out,
Godnatt och puss!
I wish I could bubble wrap my heart, in case I fall and break apart.
Idag har vi medie kommunikation och sen historia fram till tio över fyra, vi får se vad vi kommer syssla med den här gången. Haha, något konstigt lär det väl bli iallafall, som vanligt.
Nej, nu ska jag ta min käre vän energi drycken och försöka vakna till.
Skriver mera sen.
Puss!
Jag måste vara världens duktigaste människa, ibland.
Nu ska jag väl snart lägga mig och glo på tv eller någonting. Får se när jag kommer härifrån. I morgon börjar jag 11.25, så lite sovmorgon blir det iallafall.
Jaja, jag tänkte bara kika förbi och skryta lite, men det får man när man varit så jävla duktig som jag varit nu. Visst? Haha.
Puss och godnatt!
Vilken sida vaknade jag på egentligen?
Godkväll eller något. Just nu sitter jag här och diggar och sjunger högt som fan med till Mcfly's - Bubble wrap. En helt otroligt bra låt med en grymt fin text. Man blir hur sprallig som helst, haha.
Dagen har varit mycket bra, även fast torsdag är min helvetesdag när det gäller skolan, haha. Varit mycket snack med rektorn, mentor och lärare men den har trots det varit trevlig. Alla lärare är så snälla och idag har jag fått höra en massa roliga saker om mig som elev. Barbro tyckte till exempel att jag var en bra elev, en bra förebild för alla de andra. Ni anar inte hur glad man blir inombords när man får höra sånt. Haha, kanske var det som gjorde min dag? Vem vet, sen fick jag höra en himla massa om hur bra mitt historia arbete var, igen. Haha, han kommer nog aldrig sluta tjata om det. Men äsch, jag ska väl bara vara glad att det har satt spår i hans hjärna?
Jag har skrattat åt allt och alla idag. Jag förstår inte på vilken sida jag vaknade egentligen. Nu på eftermiddagen när vi hade engelska spårade jag ur totalt flera jävla gånger. Tyckte allt var roligt, precis allt. Antar att sömnbristen gör en tokig? Jag skyller på det iallafall, blir bäst så.
Nu har jag precis lagt upp mitt svenska arbete på tick-tack, eller arbete och arbete, var en liten uppgift där man skulle skriva ett dagboksinlägg från en av karaktärerna i boken vi läst. Var rätt svår och jag vet inte alls om jag har gjort rätt, men jag tyckte jag fick till det rätt bra iallafall. Skrev en kommentar med uppgiften att hon fick skicka tillbaka den med kommentar på vad jag kunde förändra och förbättra, så det får vi hoppas att hon gör. Jag vill verkligen nå ett högt betyg. Jag nöjer mig inte med VG, inte när jag en gång haft MVG. Isch, jag måste nästan sluta ha så höga krav på mig själv..
Nu ska jag försöka ta mig an mediekommunikations uppgiften till i morgon, hur de nu ska gå. Har ingen som helst aning om vad man ska göra.. men äsch, det visar sig.
Uppdaterar kanske senare, får se hur jag känner då. Annars hörs vi i morgon!
Puss!
Update!
Hör av mig i morgon som sagt. Föresten, en sista sak: idag är det prick en månad kvar tills jag fyller 18! Woho, party party!
Puss och godnatt!
Bubble wrap
Vid tre tiden tog Bella och jag pendeltåget mot Märsta och mötte Malin hemma, det vill säga vid Ulriksdalstation. Vi gick hem till mig och planerade lite inför våra älskade London resa, som nu bara är sex dagar iväg! Jisses! Man har inte förstått att vi verkligen ska åka, men snart kanske man börjar inse att vi verkligen ska det? Haha. Jag kan inte förklara med ord hur mycket jag längtar. Det kommer bli underbart.
Jag har tappat min skrivlust, ännu en gång. Men den kanske dyker upp igen, någongång, någondag? Haha, det får man hoppas för det är frustrerande att vilja skriva men .. Ah. Justja, jag måste bara passa på att skryta lite och säga att jag har skickat in engelskan och foto uppgifterna idag också. En liten lättnad är det, trots att det finns en hel hög med uppgifter här brevid mig som väntar på att bli gjorda. Suck - var har orken tagit vägen?
Nu ska jag snart nana, jag är grymt trött och har en sprängande huvudvärk. I morgon ringer klockan vid halv sju så det gäller att vara någorlunda pigg. I morse var det verkligen en pina! Jag kom verkligen inte upp, ställde om klockan i ungefär en halvtimme.. och en halvtimme innan bussen gick fick jag tvinga mig upp och stressa gärnet. Jag vill inte ha det så i morgon bitti igen, det är plågsamt.
Vi hörs i morgon!
Puss!
Ibland är jag grym.
JAG ÄR TRÖTT
Dagen har varit både trevlig och otrevlig. Det har gått lite i vågor sådär. Men sånt är livet antar jag. Bara att kämpa på och försöka se glad ut. Haha.
Äsch jag orkar inte skriva. Jag låter bilden från idrotten representera dagen idag, det blir trevligast så tror jag. Godnatt!
Puss!
Nighty
I morgon ringer klockan tjugo över sju, så lite sömn lär man behöva för att orka pallra sig upp. Jag uppdaterar mera i morgon.
Godnatt
Toffelsten
Jag har nyss varit ute på ett litet miniäventyr. Bella, min älskling, åkte förbi här och eftersom det inte gick att prata i telefon på tåget eftersom det bara hackade hela tiden, bad jag henne hoppa av i Ulriksdal. Så gick jag ned och träffade henne en sväng. Det är helt otroligt jävla kallt och ändå inte det inte minus grader än. Urk.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, Bella. Du är en av de få som verkligen bryr sig och som verkligen förstår dig på mig. Jag hade aldrig klarat skolan om inte du var där vid min sida varje dag och stöttade mig.
Jag älskar dig, Bellda min vän. <3
My english is gone
Jag har ont i huvudet som en sköldpadda just nu, kanske är det för att jag sitter och tänker så det luktar bränt? Sitter och försöker fixa ihop min engelska assignment men det går inte så värst bra. Var tog mitt mvg i engelska vägen egentligen? Jag har ju haft det. Men nu närmar sig ig:et istället, och det är fan pinsamt. Usch, jag blir bara mer och mer irriterad på mig själv för varje dag som passerar. Varför går allt nedåt? Jag vill vara den där duktiga, engagerade, positiva, kreativa Emma. Vad är hon? Blä. Jag som var bra på engelska, en gång i tiden..
Snart ska jag väl äta också. Om jag nu hinner det. Har överdrivet jävla mycket att göra och jag orkar verklgien inte.
Föresten så hade dom ingenting vettigt att säga på vårdcentralen. Jag var ju där två gånger och tog leverprover, ena gången var det så där extrem högt och då låg det på 6,69 och det ska ligga på 0,7 = normalvärde. Fem dagar senare var jag där igen och tog ett nytt prov, och då visade det bara 2.60. Så det har ju sjunkigt extremt mycket på bara fem dagar och det tyder på att det kanske inte är någon sjukdom trots allt, men proverna tyder ju trots allt på det men ändå hittar de inget jävla fel? Någonting måste det ju vara och det sa min läkare själv.. Det gäller ju bara att hitta det.. Det är ju även väldigt kul att dom tror att jag är alkolist, fan vad livet leker. Blä. Aja, jag ska iallafall dit i veckan och ta nya provet och så får vi se vad de visar. Det är helt och hållet upp till de värdena nu, men vi får väl se hur det går.
Fuck off, säger jag bara. Till allt.
Nödvändig dag.
Nu ska jag gå ut och möta mamma och sen ska vi till vårdcentralen. Vi får väl se om dom hittar något skojsigt idag då? Blä. Jag börjar ge upp.
Hör av mig senare.
Puss!
Mässan igen.
Det har varit en mycket mysig dag med mina två bästa vänner, Malin och Bella. Som jag skrev igår så raggade en vakt på Bella, och han sa ju att vi skulle få komma in gratis idag och det fick vi! Mycket trevligt, haha. Trots allt sparat 80 kronor och det ska man väl inte klaga på?
Det var inte alls lika mycket folk idag och det var jätteskönt, man fick större chans att kolla på saker och höra och se bättre vid föreläsningarna. Vid fem när mässan stängde begav vi oss till centralen och käkade en god och efterlängtad middag på donken. BigMac och CO, mums! Jag hade det iallafall jättemysigt som alltid, och det hoppas jag att ni också hade babes! Snart drar vi till London och då jävlar!
Har inte så mycket mer på hjärtat just nu. Uppdaterar senare.
Puss!
Tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt. Jag har tråkigt.
Ah. Ungefär så tråkigt..
Fullsmockat
Nu är jag hemma igen. Det har varit en trevlig dag, men mitt humör skulle det ju vara roligt att halshugga eller hacka i småbitar. Hur fan kan det vända så fort? Upp och ner hela jävla tiden. Lagom irriterande. Vore ju dock trevligt om det var pms, så man kanske får känna sig lite kvinnlig igen. Var ju ungefär tre månader sen.. Okej. Intresseklubben anteckar. Haha.
Nog om det. Mötte Malin på pendeltåget och sedan gick vi av på centralen där vi köpte mat på donken. Jag köpte dock bara en milkshake, vilket jag inte borde göra efter alla gånger de har smakat skit. Borde fan lära mig någongång, men icke. Sen tog vi tåget till vidare mot Älvsjö och redan vid där var det fullproppat med människor. Drygt.
Mässan var väl okej, men det är nästan bara jobbigt när det är så himla fullsmockat med människor precis överallt. Man får inte en chans till att kolla igenom saker och ting eller se och höra bra på föreläsningarna. Men sånt är livet, trevligt får jag väl lov att säga att det var iallafall. Vi ska troligtvis dit i morgon igen, haha. Får nämligen gratis inträde pågrund av att Bella blev uppraggad av en vakt där som ska släppa in oss helt gratis. Bella är hans lilla prinsessa. Haha. Trots att han fick värsta rådissen. Men men. Vi får se hur det blir med den saken.
Efter mässan åkte vi vidare till Kista centrum och kollade runt lite. Hittade ett par jeans som jag verkligen vill ha, men tyvärr kan jag inte prioritera det just nu. Vi åker ju snart till London och jag antar att det är viktigare att lägga pengarna på det. Jag får kolla på jeans där istället!
Nu har jag precis ätit middag. Rostbiff och potatisgratäng. Mums! Haha, trots att jag åt det för ungefär tio minuter sedan så sitter jag redan och proppar i mig godis.. Det blir min lördagkväll det. Kul. Inte.
Jag uppdaterar senare.
Puss!
Fotomässan
Nu har jag fixat iordning mig och ska alldeles strax gå till pendeltåget. Där möter jag Malin och sedan åker vi till Älvsjö och möter Bella och Johanna där. Fotomässa, är det ju som sagt och det ska bli helkul. Jag hoppas att man får lite inspiration och kanske lär sig ett och annat. Haha, det behövs just nu känner jag. Känns som att jag står still när det gäller foto.
Nej, nu måste jag rusa så jag inte missar tåget med Malin på.
Puss!
Viktigaste
Godnatt på riktigt.
Du får inte ha mig som en dröm, när jag vill vara din verklighet.
Nu har jag loggat ut från msn. Stängt ner alla internetfönster. Men mitt hjärta måste få luftas. Att gå och lägga sig med en massa tankar snurrandes i huvudet och dylikt är bara frustrerande. Jag vill inte tänka, jag vill inte drömma, jag vill inte komma ihåg. Varför ska minnen smärta något så enormt som det gör? Jag skulle vilja radera allt, och börja om på nytt. Det jag skulle vilja behålla vid min sida är mina vänner, de går inte att ersätta. Inte på något vis. Och min familj. Men där finns det många ändringar att göra. Det orkar jag inte ens fundera kring, det gör alldeles för ont.
Egentligen vet jag inte vad det är som tynger mig just nu, men någonting är det. Tårarna vill falla, men de kommer inte. De vill inte lämna mig.
Jag har knarkat en låt idag och det är inte vilken låt som helst. För det första så är det en svensk artist och för det andra en svensk låt. Inte ofta jag lyssnar på sådana. Men den är så fruktansvärt vacker och betydelsefull. Och Sonja Aldén som är sångerskan gör den så enormt bra. Hennes röst är någonting speciellt.
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.
Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.
Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro
Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.
För mig talar texten för sig själv. Det finns så himla mycket sanning i den och så mycket att relatera till. "Du får inte ha mig som en dröm, när jag vill vara din verklighet" Jag älskar meningen men samtidigt smärtar den i mig då jag kopplar den till väldigt mycket just nu. Jag vill inte att du ska ha mig som en dröm. Jag vill vara din verklighet.
Jag önskar att jag hade någon här just nu. Jag behöver närheten, så himla mycket. Jag behöver känna någons hjärtslag emot min kropp. Jag vill känna verklighet och liv. Det är så ensamt, så tomt och så svagt. Även fast jag känner att jag växter i mig själv mer och mer för varje dag som går, så saknar jag det så mycket. Jag lär mig och jag utvecklas. Lär mig att vara ensam, utvecklar olika sidor av mig till någonting bättre. Jag antar att jag blir en bättre människa av att gå igenom det här, men ibland önskar jag att det vore lättare och att stunder som denna inte existerade.
Härom dagen diskuterade vi det här med stress och att klara av att vara ensam och bara koppla av, i skolan. Jag funderade över mig själv och kom fram till att ensamheten är det som skrämmer mig allra mest. Att sitta ensam, utan mobil och utan musik i flera timmar med endast mig själv och mina tankar, skulle få mig att få panik. Jag måste hela tiden ha kontakt med någon, någon måste få veta att jag lever och var jag finns och vise versa. Jag kopplar aldrig av och det är någonting jag måste ändra på, för min egen skull. Mina mobiler är jag. Där jag kan nås, där jag kan nå andra. Men hur skulle man se ut utan dem? En dag utan dem kan jag inte ens tänka mig i det här läget. En dag utan att smsa och ringa till Malin, en dag utan att ringa till Mamma hundra elva gånger för att fråga onödiga saker? Nej. Det går inte. Jag behöver dem. Varför är det så egentligen? Är det för att jag behöver bekräftelse på att jag inte är ensam? Som jag faktiskt känner i vissa fall? Jag vet inte. Jag blev bara skrämd över hur beroende jag faktiskt är av min mobil.
Den här veckan har jag tänkt ovanligt mycket när jag åkt till och från skolan. På tunnelbanan och på bussen, med hörlurar och dånande musik i öronen.
Egentligen skulle jag vilja ha en liten smidig bärbar dator vid såna tillfällen och skriva ner mina tankar då för då skulle det komma ännu mer direkt från hjärtat. Jag skrev ett sms den elfte november när jag satt på tunnelbanan påväg hem för att komma ihåg mina egna tankegångar:
"Hur ska jag någonsin kunna förklara hur glad jag är tt jag har mina vänner omkring mig? Det finns inte ord som räcker till, inga ord jag vet om iallafall. Hur skulle jag orka ta mig igenom svårigheterna i livet utan människor som räddar mig gång på gång när jag faller hejdlöst, utan att ha någon som får en att le och skratta även fast man känner sig splittrad. Jag ska inte vara ledsen och känna mig ensam, men ändå gör jag det ofta. Jag har många som vill mig väl och som ställer upp vad det än gäller. Jag borde vara tacksam. Och det är jag. Men jag borde vara mer tacksam utåt. Vem är det som har skickat dessa änglar till mig egentligen? Mina änglar till vänner. Jag är nog värd deras kärlek egentligen. För den är överflödig och enorm, och jag är ändå bara så liten. Jag är bara en. Jag skulle inte klara mig utan den kärleken för det är den som väger allra mest. Utan era stöttande kramar, utan era glädjespridande leenden. Hur skulle allt vara då? Jag älskar er så jävla mycket och det hoppas jag att jag någongång ska få bevisa för er. Ni är värda all kärlek och lycka i världen och jag är hemskt ledsen om jag inte är rätt person att ge er den. Ni är mina änglar och jag gör allt för att få se er lyckliga. Lämna mig aldrig någonsin. Snälla, lova det?"
Ja, så skrev jag. Och precis så känner jag. Det var i tisdags och jag satt och tänkte igenom dagen innan jag skrev ned detta. Jag kommer ihåg känslan jag kände. Känslan av att trivas, av att känna sig älskad och känslan av att vara omringad av människor man ställer upp för vad som än händer och som gör det samma för en tillbaka. Jag är så otroligt tacksam. Jag tänker inte nämna namn, men de jag pratar om vet att själva. För jag hoppas jag visat min uppskattning för er tillräckligt mycket? Annars har jag misslyckats med något mycket stor här i livet.
Jag vet inte vad meningen med blogginlägget var, men nu är det skrivet. Jag måste försöka sova nu, och mitt hjärta har trots allt blivit ett kilo lättare nu. Och det är inget annat än skönt. Hur ont de än gör så:
Just a little bit more
Fan vad jag är trött, eller seg rättare sagt. Huvudvärk har jag också. Blä. Jag tror det blir en hemmakväll ikväll faktiskt. Tror inte jag orkar någonting annat.
Efter plugget åkte jag, Bella och Cicci till Nacka forum en sväng och kollade på New Yorker och lite andra butiker lite snabbt, sen drog jag och Bellsi till stan. Jag köpte stövlarna, en tröja/klänning, en bh med matchande trosor och ett par svarta jättefina strumpbyxor av lite tjockade material. Jättefina grejer faktiskt, jag är hel nöjd! Bilder kommer upp senare, det kan jag lova. Haha, någonting måste jag ju ha att sysselsätta mig med ikväll..
Nu är det alldeles strax mat. Fläskfilé och pommes ska vi äta. Fyfan vad gott. Ah, min mage kurrar, jag åt trots allt bara nudlar till lunch.
Uppdaterar senare.
Puss!
An ordinary day
Nu sitter jag i skolan och just nu har vi mediekommunikation. Vi ska fixa i ordning inför ett arbete som går ut på att intervjua en reklamyrkesroll och ta reda på en massa negativa och positiva sidor inom detta. Jag förstår knappt syftet med arbetet eller hur vi ska gå till väga men det löser sig väl. Haha. Det står redan still. Men vi löser det på något sätt. Vi är ju vi och vi är ju grymma. Ha!
Efter mediekommunikationen har vi historia och för en gångs skull ser jag nästan fram emot den lektionen. Haha. Fråga mig inte varför, om jag känner oss så vet jag hur den kommer bli. Vi kommer flumma runt, skratta, driva med allt som rör sig och kanske läsa och diskutera något som har med historia att göra. Haha. Vad mer än herregud kan man säga? Pff.
Efter skolan ska jag med Bella och kanske någon mer (?) in till stan och shoppa lite, ska även träffa pappa en snabbis. Ska köpa ett par skor och en jättefin tröja, sen blir det nog även lite mer smått och gott. Har en presentcheck på H&M att spendera och det gör man ju lätt, så det blir nog en hel del. Haha.
Nej, nu ger vi upp de här skitarbetet och tar lunch istället.
Antar att ni hör mig senare ikväll, då kanske det blir något intressant skrivet.. för ah. Nej, nu blev det ju aptrist. Som vanligt. HÖHÖ!
Puss!
I'll try to fix you
Skolan idag gick helt okej, trots att jag har mina upp och ned gångar. Hade foto första lektionen där vi redovisade våra portträtt bilder vi var ute och fotade förra veckan och sedan gick vi igenom nya uppgiften inför nästa vecka. En gengrer uppgift som faktiskt ska bli grymt rolig att genomföra. Ska ge gärnet nu! Iallafall göra mitt bästa.
Efter det hade vi idrott, teori tack och lov. Och därefter engelska och den var lika seg som vanligt. Fyfan, det fungerar inte att ha den så sent, ingen orkar. Varken eleverna eller läraren. Bra undervisning eller inte.
Jag har funderat på en sak väldigt mycket idag och det är saker som dämpar min ångest jag känner för diverse saker här i livet. Jag hatar det, jag får bara mer ångest av att tänka på vad som dämpar ångesten jag känner inom mig. Att äta kan dämpa den, även att dricka (jag syftar inte på alkohol). Närhet av andra människor dämpar den också extremt. Jag kan inte vara ensam. Det är nog min allra största rädsla här i livet, att vara ensam.
Nej, äsch. Jag ger upp. Vill inte att det ska bli något deppinlägg. För jobbigt. Nu ska jag istället slänga mig i min underbara säng och kika på Navy CSI och hoppas att jag somnar någongång.
Puss!
Don't stop me now
Underbar dag, nästan
Fan! Jag orkar inte med fler motgångar, men samtidigt känns det skönt att vi kan vara sjukdomen på spåren så jag får veta vad det är för jävla skit som gör så fruktansvärt ont i mig ibland.
Efter att jag varit där åkte jag till skolan och vände lika snabbt ungefär. Vi skulle på fotoutställning på Kulturhuset och ja, det var vi. Skrev en bildanalys och sen drog jag, Johanna och Bella vidare och glodde i affärer. Jag köpte en jättefin sjal. Bild kommer! Vi var även och provade korsetter och ah! Ge mig pengar så jag kan köpa en! Det var grymt skönt att ha på sig och man fick dessutom snygg figur. Vill, vill, vill. Den jag vill ha kommer in på tisdag och kostar över tusenlappen. Vi får se hur det där blir, annars får jag väl fan operera mig då. Haha. Som att det är billigare? Pff. Äsch. Jag överlever.
Nu sitter jag här. Trött och seg. Jag är så otroligt less på att alla motgångar kommer på samma gång. Först ögat, sen magen. Vad händer här näst? Kommer väl bryta benet eller något. Blä. Jag mår sämst av att tänka på det. Varför drabbar allt mig? Jag undrar verkligen det.
Nu ska jag ta massa jävla egobilder och sen äta. Skriver mer sen och lägger upp lite bilder från idag.
Puss!
Trött
Nu har jag nyss duschat och tagit mig en sväng till affären för att köpa två redbull samt prata med Älskling i telefonen. En redbull dricker jag just nu och en måste jag ha för att överhuvudtaget orka vakna i morgon. Haha. Härligt beroende, eller inte. Oekominiskt och ohälsosamt, men vafan! Man lever bara en gång.
Dagen har varit väldigt trevligt trots detta pissväder. Regn, regn, regn och ännu mera regn. Jag hade mina väldigt trasiga skor på mig och det resulterade i att jag fick gå i dyngsura skor hela dagen. Ej trevligt. Men man lär sig väl av sina misstag? Eller inte.
Alltså jag orkar inte skriva? Ni får ursäkta mig, men mer än så blir det inte skriver förtillfället. Haha.
En halv puss!
Godmorgon
Nu måste jag gå.
Puss!
Faller
Vissa dagar orkar man bara inte.
Untill the last of days
Puss och godnatt!
Saw V
Jag måste säga att jag inte tycker att Saw V var så värst bra. Den var faktiskt rejält jävla seg och ah, nej. Den var inte alls i samma nivå som de andra. Men men, vi hade det mysigt ändå. Och det är väl det som räknas? Haha. Lite roligt att Adam Tensta kommer in på samma bio som oss. Ofta liksom? Hur stor är chansen. Först träffade vi på honom igår på tunnelbanan och idag på bion. Jag tror han förföljer oss. Japp. De tror vi allt.
Jag vet inte alls hur jag ska göra i morgon, om jag ska gå till skolan eller inte. Vi har bara svenska och det känns så jävla värdelöst att gå dit när jag inte ens mår hundra procent bra. Sen ska vi ha boksamtal också, men jag har inte läst/lyssnat klart på min bok. Så det går ju typ inte. Men jag får se hur det blir. Det visar sig ju.
Orkar fortfarande inte skriva. Var fan har min skrivlust tagit vägen? Försvunnit totalt. Suck.
Äsch. Hejdå.
Candleoholic
Jag är trött och har ont i magen. Helst av allt skulle jag vilja ha en mysig liten sötsak här och ligga i sängen under täcket, kolla på en skräckis och mysa. Men icke då. Sån tur har man inte..
Men ska ju iallafall på bio senare ikväll med Bella, Malin och Sofie. Saw V blir det, woho! Det blir nog trevligt som vanligt.
Var och handlade lite idag med mammi och Kenneth. Köpte typ fem stora blockljus och massa andra småljus, så nu är mitt ljuslager fyllt! Haha. Så jävla mysigt är det och det behövs faktiskt lite då och då. Äsch, nu ska jag gå och ta en varm jävla dusch.
Puss!
Upptäcka världen
Jag orkar verkligen inte skriva mer, haha. Uppdaterar i morgon istället. Men tack för att ni finns, Bella, Malin & Sofie. Ni förgyller min värld. Jag älskar er <3
Once gone
Nu är jag vaken, nyduschad och redo för en lördag med massa skoj, förhoppningsvis. Vet inte exakt vad som händer med jag ska iallafall umgås med mina älsklingar Bella och Malin. Emma och Sofie kanske följer med också? Beror väl lite på vad vi ska hitta på och så. Kanske blir fest, och om inte tror jag vi ska gå på bio. Det blir hur som helst trevligt vad vi än hittar på. Alltid trevligt med de människorna omkring sig!
Magen känns ytterligare lite bättre idag, har nästan inte ont alls. Fick dock lite känningar när jag åt en macka, men det går nog över får jag allt ta och hoppas på. Knarkar alvedon och omeprazol och hoppas på det bästa.
Puss!
CHRIS DREW <3
CHRISTOFER DREW "NEVERSHOUTNEVER" <3
KOLLA.
Here goes nothin'
Nu kom jag hem för ungefär en halvtimme sen. Kvällen blev väldigt kort men ändå trevligt. Jag mötte Bella i Gullmars och sen tog vi buss därifrån till Louise, fast först stannade vi till i Brandbergens centrum och köpte överdrivet mycket godis. Ungefär ett kilo plockgodis plus lite extra, och självklart en två liters cola. Haha! Mums! Bra sällskap, massa svull och en tv är helt perfekt. Tack för en trevlig kväll, trots att jag inte var på topp och känner nu att jag var grymt tråkig. Men jag hoppas att ni inte storknade helt av min tråkhet. Vi får se till att det kommer en likadan kväll snart i framtiden, så alla kan stanna kvar också. Vore megatrevligt. Tack för att ni finns! <3
Eftersom vi var tvugna att åka ifrån Louise rätt tidigt begav jag och Bella oss in till stan. Där vandrade vi runt i någon timme eller två. Grymt kaosig kväll. Poliser överallt. Bråk överallt. Haha. Stockholm en fredagskväll helt enkelt men ikväll var det faktiskt värre än vanligt. Äsch, roligt att kolla på när det händer något! Vi tog en snabbsväng på donken också, sen begav jag mig hem och nu sitter jag här och degar, som vanligt. Ingen ovanlighet. Haha. Tack för allt Bella, du är världsbäst. Utan dig hade jag inte kommit någonstans. Du ger mig energi och kraft till att orka med livet. Jag älskar dig!
Just nu sitter jag och tittar på klipp från youtube, med Nevershoutnever! Och jag är så jävla kär! Haha. Hans röst, hans utseende, hela alltet är perfekt! Ah! Ge mig människan. Nej justja, jag och Malin ska dela. Grr, kom till Stockholm snygging så ska du få se på andra bullar! Hahah.
Nej, har inte mycket mer att skriva just för tillfället. Ville bara berätta lite kort om kvällen och att jag fortfarande lever. Haha. Magen känns fortfarande konstig och jag har lite ont emellanåt, men så länge inte krampsmärtorna kommer tillbaka, så kan jag behärska mig och överleva.
Puss!
Hektiskt dygn
Har inte skrivit på år och dar känna det som, även fast det bara var två dagar sen. Det har hänt en hel del sedan dess och det är orsaken till att jag inte hunnit och orkat skriva. Igår vid tre tiden fick jag enorma smärtor i magen, vilket vi trodde var/kanske är/ magkatarren. Ingen som vet vad det är säkert. Jag fick iallafall två alvedon av skolsköterskan, men dessa hjälpte bara i ungefär tjugo minuter när jag var på väg hem. Vilket i sig var tur, hade inte varit skoj att ha så ont bland massa folk. När jag kom hem igår gick jag och la mig och sov i någon timme, och vaknade sedan av att smärtorna hade kommit tillbaka. Då åkte vi in till akuten. Tog lite tester och dom klämde lite på mig. Ingenting fel. Däremot togs min livshistoria upp, haha. När jag var liten var jag allergisk mot komjölk, men detta växte bort vid ungefär tre års ålder. Jag fortsatte dock att dricka sojamjölken på grund av att detta kunde ändras och komma tillbaka med andra symptom. Men nu är det så att det kan vara så att det har "kommit tillbaka" och kan vara andledningen till mina smärtor och mitt ständiga illamående. Eller så kan det vara frågan om laktos, mjölk eller gluten allergi.
När vi kom hem från akuten kändes magen bra, "krampsmärtorna" hade avtagit så jag tog mig lite ravioli att äta. Då kom smärtorna tillbaka direkt. Låg och grät i sängen och hade allmänt ont, mamma tänkte ringa akuten igen för när någon gråter på grund av smärta är den hög. Och tro mig, när den väl kommer går den inte att hejda. Det smärtar så otroligt. Men jag tog två alvdeon till, och två stycken andra mediciner och försökte sova. Gick inte på tre timmar, men tillslut somnade jag i utmattning. Tack och lov.
Idag väcktes jag av att mamma ringde och sa att jag redan fått en tid till vårdcentralen för att göra en grundlig undersökning på detta. Eller rättare sagt på mig. Tog blodprover och pratade med doktorn. Hon kunde dock inte göra mycket mer än att vänta på att få remissen från akuten igår, då de värderna spelade mycket in i detta. Så när hon fått den skickar dom ett brev hem till mig, så ska jag få komma och göra njur & lever prover, samt en himla massa annat. Kanske blir en sväng till allergi-kliniken också. Det visar sig.
Nu lever jag iallafall. Haha. Har i princip sovit hela dagen och de gångerna jag varit ute har känts jobbiga. Jag förstår verkligen inte. Det kom så snabbt, och sitter i än. Inte det onda, utan känslan av att någonting är fel.
Ska strax gå och äta lite, om jag nu får i mig någonting och sedan bege mig iväg till Louise. Där är Bella, Emma, Denise och jag vet inte om någon mer är där? Det ska bli trevligt iallafall. Trots att jag inte mår bra, så smittar det inte. Och dom som känner mig vet att jag inte klarar av att sitta inne för länge utan att få rent ut sagt damp. Men vi får se hur det känns när jag ätit. Det är det som får avgöra om jag åker eller inte. Så snälla, håll en tumme? Jag vill verkligen iväg!
Puss!
Det viktigaste av allt.
Vi har faktiskt inte gjort speciellt mycket, utan bara sådant som vi brukar göra, typ. Vi var en sväng till Mullemeck parken och fotade och det blev jättemysiga bilder med dimman och allt. Lär lägga upp några senare när jag redigerat dem. Om någon nu blev bra i datorn, haha.
Annars har vi väl inte gjort så mycket mer förutom det vi brukar. Det vill säga: Prata, skratta, fota. Det är ungefär vi på pricken. Haha, helt underbart är det iallafall jämt tillsammans med henne, men det är väl ingen nyhet? Min älskling.
Jag är så glad att jag har en vän som henne. En sån jag berättar alltför. En sån jag kan sitta och strirra in i en vägg tillsammans med och ändå ha så jävla roligt. En sån som är som jag. En sån jag inte behöver dölja någonting för. Jag tror inte det finns något ämne i världen som du och jag inte har diskuterat. Du vet så jävla mycket mer än allt om mig, vad som hänt mig, hur jag tänker.
Jag tänker aldrig igen låta någon gå före dig. Jag tänker aldrig igen ta en dum jävla idiot framför dig och våran vänskap. Vänskapen är så mycket mer värd än mycket annat som tidigare gått emellan oss och våran vänskap. Jag tänker aldrig låta det ske igen. Nu är det vi, du och jag. Jag tänker inte släppa iväg dig.
Nu ska jag redigera lite bilder och sedan ska jag nog ta en varm och skön dusch! Time will tell.
Puss!
Something I love
I morgon ska vi ut och fota porträtt bilder vid slussen, ska bli rent ut sagt skitkul! Vi ska fota med någon kamera så man får fram diabilder. Heter det så? Haha. Iallafall, jätteroligt ska det bli. Vi får se hur det går om någon frivillig rolig människa har lust att ställa upp på att vara framför kameran.
Snart kommer Malin hit. Eller ja, om en halvtimme lite drygt. Vi ska ut och fota en sväng och sen ska vi hem hit och ta det lugnt bara. Tror jag? Haha. Jag vet ju hur vi är, ta det lugnt är nog inte våran starka sida. Men det gör ingenting! Puss på det!
Äsch. Jag skriver mera senare ikväll och förhoppningsvis har jag lite tjusiga bilder att lägga upp då ocks! Åh, nästan så jag får abstinens, jag vill fota, fota, fota! Haha. Skadad? - Bara lite.
Puss!
Fan!
can I have it back, please?
Back on track
Idag på idrotten spelade vi badminton. Jag var inte ombytt, som majoriteten av klassen, men när det gäller badminton, måste man köra stenhårt ändå! Inga undanflykter från badminton inte! Jag tycker verkligen att det är bland det roligaste som finns. Det vill säga om man pratar om sport. Haha. Måste börja spela det igen men det har jag pratat med mamma om nu, så det är så det är tänkt! Ska ju säga upp kontaktet på Sats, och någonting måste jag ju göra. Badminton kommer bli jättebra. Jag äger! Så det så.
I morgon har vi första lektionen av Foto B och jag är verkligen jättepeppad! Visst, det är inte trevligt att gå upp tidigt på morgonen för att åka till skolan, men när man vet att man har något med foto att göra framför sig blir det inte lika tungt. Fan vad kul det ska bli! Äntligen får jag göra någonting jag tycker om och som jag själv tycker att jag är bra på.
Nu ska jag ta en alvedon och ett varmt bad och hoppas på att huvudvärken kan lätta lite. Jag står fan inte ut!
Puss!
Ta mitt hjärta i dina händer.
Jag har fan ont på riktigt. Jag vet inte vad jag ska göra för att komma upp på benen igen och känna mig stadig. Jag står upp men det känns hur ostadigt som helst. Hur får jag det till att kännas stadigt och säkert igen? Vindarna är för starka. De känns som att de kommer fälla mig, så himla lätt.
Jag behöver en Han vid min sida. En Han som kramar om mig och säger att allting ska bli bra när de tuffa stunderna kommer ikapp mig. En Han som berättar hur vacker jag är. En Han som älskar mig för den jag föddes till att vara. En Han som vill dela mitt hjärta med mig.
Trots att det är just det som det känns som att jag behöver så är det jobbigt och jag är så oerhört rädd för det. Jag vill inte gå igenom samma sak igen. Jag vill inte känna en sådan smärta återigen. Smärtan av ett hjärta i tusentals bitar. Fan. Hur kan man vara så delad? Och ha så många känslor som går emot varandra?
Fan. Vissa stunder är bara för jobbiga.
i never felt so confused
Jag kan inte säga att jag är på samma nivå som igår kväll men någonting av det finns kvar i mig. Jag känner mig nedstämd emellanåt när jag kommer in på fel tankar. Ibland önskar jag så innerligt att man kunde stänga av hjärnan. Och ibland även hjärtat, just för att slippa tänka och för att slippa känna knivhuggen som träffar med en väldig kraft. Smärtan ilar ut i hela kroppen. Ända ut i fingerspetsarna. Hur gör man för att slippa påminnas?
Jag kan inte leva vidare. Inte så länge jag blir påmind vareviga dag. Ett nej är ett nej och sluta betyder sluta. Men det är visst ingenting som din hjärna kan tolka? Vet du inte vad det betyder? Jag vet inte hur jag ska säga ifrån längre heller. Jag har gjort det kan jag, men antaligen gick det inte in i din skalle. Jag vet inte vad jag ska göra.
Dagen har bara rusat förbi. Jag vaknade runt tolvtiden, klädde på mig och lite sådant. Sedan tog jag hunden och gick ned till affären köpte två redbull och gick hem igen. Var tvungen att muta mig själv för att orka gå ut, så ja två redbull blev det. Dom är dock slut för längesen och nu sitter jag här och gäspar igen. Jag förstår inte hur man kan vara så trött och framför allt seg? Haha. För lite motion och för lite frisk luft de senaste dagarna måste vara orsaken. Äsch. Snart börjar skolan och då blir det ändring på det. Kanske.
Jag har ingen aning om vad som händer ikväll men det visar sig nog. Ska väl bara sitta här och ruttna antar jag. Äsch, måste ladda inför plugget i morgon! Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi kommer läsa foto B nu! Snälla jag vill känna att det är roligt att gå till skolan och det blir det om vi får läsa foto! Fast i och för sig är Grafisk design B också jävligt kul och även det ser jag fram emot. Men foto lockar på något vis lite mera. Jag vill uttrycka mig i bild. Det är en bra tid för det nu känner jag. Haha. Fjollig jag låter.
Jag uppdaterar senare.
Puss!
Känna ditt hjärtas slag emot min kropp.
Höra dina andetag. Känna din närhet.
Fan. <'3
.
It's time to open up
Just nu ligger mitt humör nere på botten och jag kan inte säga annat än att jag hatar det. Det kommer jämt som en smäll i huvudet och nu sitter jag här, letandes efter sorgliga låtar att gråta till. Jag antar att jag gör det för att ha en bortförklaring till varför jag gråter. Jag vet att det är okej att fälla tårar då och då, men det känns skönare att ha en andledning till det. Jag är knepig och ofta förstår jag inte ens själv varför jag tänker som jag gör, men så är det iallafall. Jag vill gråta för det är en sån härlig känsla efteråt. Och det är vad som behövs ibland.
Jag har velat skriva av mig hela dagen idag, men aldrig vetat var jag ska börja. Det blir ofta så för mig. Jag känner att saker och ting behöver komma ut, att mitt hjärta behöver luftas, men när mina ögon möter skärmen och en tom vit sida, stannar allt upp och inte ett endaste ord kommer ut. Det är frustrerande för det är skönt att skriva av sig när man har något som ligger och skaver inom sig. Trots att det jag skriver väldigt ofta är osammanhängande så att ingen annan än jag själv förstår, så känner man sig lätt(are) efteråt.
Det är väldigt fel att säga att jag ångrar tiden med dig, men det kommer stunder då jag önskar att jag aldrig upplevt det som vi hade och delade tillsammans - äkta kärlek. Har man aldrig upplevt det, vet man inte vad man saknar, man kan tänka sig, men inte veta. Men jag vet. Jag vet mer än väl hur äkta kärlek känns. Hur det värmer i hela kroppen från topp till tå, hur man svävar på små rosa moln från det att man vaknar på morgonen till de att man somnar in på kvällen. Du var den allra första jag kysste och fick känna en pirrande känsla i hela kroppen tillsammans med. Du var den första som fick röra mig på ställen där ingen någonsin fått göra förrut. Du var den första som fick hålla mitt hjärta i dina händer. Du var den första på så jävla mycket. Du var min första kärlek. Och den första är alltid den första. Du är den som kommer vandra med mig livet ut. Du gjorde så himla mycket med din kärlek, eller rättare sagt med våran kärlek. Den förändrade mig.
Det sägs att den första kärleken alltid är speciell och jag kan inte göra annat än att med tårar rinnandes ner för min kind, hålla med. Den första är alltid speciell. Det är den första som skapar spår efter sig förevigt.
Det gör så fruktansvärt ont. Ont att veta att det var jag som gjorde slut på någonting så vackert och så underbart som höll i två långa år. Jag tror inte att jag kan beskriva känslan av att följa sitt hjärtas väg och genom det krossa en annan människas hjärta så mycket som jag gjorde. Jag krossade den människa jag levt med (och för) i två år, en människa jag delade hjärta tillsammans med!
Min avsikt var aldrig att såra någon, när jag gjorde det jag gjorde. Även fast jag sårade mig själv djupt påvägen, genom att ta steget, så menade jag ingen illa. Jag ångrar ingenting, men det är så fruktansvärt jobbigt att tänka tillbaka. Minnas. Jag känner mig stolt som klarade av att göra det. Att stå upp för mig själv och vara en riktigt människa och få ett värdigt slut på det. Jag visade respekt för dig, som gjorde det på de sättet jag gjorde. Jag gav dig vad du var värd, ett ärligt slut.
Dagen då allt skedde spelas upp ofta i mitt huvud och det är så himla smärtfullt. Jag vill inte komma ihåg. Jag vill inte åter igen känna smärtan jag kände. Knivhuggen i hjärtat var obeskrivligt hårda och smärtfulla. Även fast minnena är suddiga så är de samtidigt så himla glasklara. Jag kommer ihåg allt. Hur Rambo slickade rent mina våta kinder, hur Molly kramade om mig och sa att allt skulle bli bra. Hur många gånger jag ringde Malin och sa att jag inte skulle klara av det. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den dagen, den veckan, den månaden.
Jag vet inte vad jag ska göra för att glömma, för att slippa komma ihåg, för att komma undan smärtan.
Jag ångrar absolut ingenting, för på vägen och med tiden har jag (och kommer fortsätta att bli) blivit starkare. Jag har blivit ett bättre jag, en bättre människa genom att kunna ta vara på mig själv och stå emot ensamheten. Även fast det för mig, är det värsta som finns. Ensamheten är nog det jag är mest rädd för i hela världen.
Men någonstans inom mig så vet jag att jag kan, men ibland rinner det över och slutar med att jag sitter här med våta kinder och en pöl av tårar på tangentbordet. Jag önskar så väldigt att de här kvällarna ska upphöra. Att jag ska minnas oss med ett leende på läpparna. Men det är verkligen svårt, svårt när man vet vad man har gjort mot en människa man tyckt så himla mycket om.
Jag vet egentligen inte vad min avsikt med att skriva det här inlägget var, men nu ska jag torka mina tårar och resa mig upp igen. Jag kan inte fastna i det här föralltid. Hur smärtfullt det än är så måste jag kämpa mig vidare. Mitt liv har bara börjat och den dagen det tar slut kommer jag minnas oss med glädje.
madness in my head
fan för mig att jag sov så länge idag, känner på mig att jag verkligen inte kommer kunna sova nu inatt istället! blä. typiskt som fan att de är nu, för nu kommer jag vända så mycket på dygnet precis innan skolan börjar, och då blir det problemigt då istället. suck! aja. jag får väl pallra mig igenom det också.. som med allt annat.
jag känner att tankarna börjar sväva iväg nu och jag orkar verkligen inte med det. jag har så mycket att tänka på, eller rättare sagt tänka igenom. så mycket att alltesammans blir en enda röra i skallen på mig. att tänka, gråta och sakna får mig att falla sönder i tusen bitar. och jag klarar faktiskt inte av att ta det, gång på gång.
därför är det väl lika bra att jag lägger mig i sängen och glor på morden i midsomer eller någonting annat, då lär jag ju somna tillslut iallafall. kan man ju hoppas..
bjuder på några asheta bilder från igår! fler kanske kommer, så småning om! godnatt!
When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me
men jag vill ha dig här vid min sida.
man lär sig aldrig
nu har jag efter mycket om och men kommit upp ur sängen. haha! lite sliten känner man sig faktiskt.. men det var det lätt värt, hade sjukt kul igår! blev en grymt lyckad kväll även fast inte alla som skrivit upp sig på gästlistan kom och även fast ambulansen fick komma förbi en sväng..
jag hade iallafall grymt roligt! tack för en bra kväll. bilderna kommer så småning om <3
nu är det mat.
<3
