© you don't even know my name

Jag har fan ont på riktigt. Jag vet inte vad jag ska göra för att komma upp på benen igen och känna mig stadig. Jag står upp men det känns hur ostadigt som helst. Hur får jag det till att kännas stadigt och säkert igen? Vindarna är för starka. De känns som att de kommer fälla mig, så himla lätt.

Jag behöver en Han vid min sida. En Han som kramar om mig och säger att allting ska bli bra när de tuffa stunderna kommer ikapp mig. En Han som berättar hur vacker jag är. En Han som älskar mig för den jag föddes till att vara. En Han som vill dela mitt hjärta med mig.
Trots att det är just det som det känns som att jag behöver så är det jobbigt och jag är så oerhört rädd för det. Jag vill inte gå igenom samma sak igen. Jag vill inte känna en sådan smärta återigen. Smärtan av ett hjärta i tusentals bitar. Fan. Hur kan man vara så delad? Och ha så många känslor som går emot varandra?

Fan. Vissa stunder är bara för jobbiga.