© you don't even know my name

Jag kan inte säga att jag är på samma nivå som igår kväll men någonting av det finns kvar i mig. Jag känner mig nedstämd emellanåt när jag kommer in på fel tankar. Ibland önskar jag så innerligt att man kunde stänga av hjärnan. Och ibland även hjärtat, just för att slippa tänka och för att slippa känna knivhuggen som träffar med en väldig kraft. Smärtan ilar ut i hela kroppen. Ända ut i fingerspetsarna. Hur gör man för att slippa påminnas?

Jag kan inte leva vidare. Inte så länge jag blir påmind vareviga dag. Ett nej är ett nej och sluta betyder sluta. Men det är visst ingenting som din hjärna kan tolka? Vet du inte vad det betyder? Jag vet inte hur jag ska säga ifrån längre heller. Jag har gjort det kan jag, men antaligen gick det inte in i din skalle. Jag vet inte vad jag ska göra.

Dagen har bara rusat förbi. Jag vaknade runt tolvtiden, klädde på mig och lite sådant. Sedan tog jag hunden och gick ned till affären köpte två redbull och gick hem igen. Var tvungen att muta mig själv för att orka gå ut, så ja två redbull blev det. Dom är dock slut för längesen och nu sitter jag här och gäspar igen. Jag förstår inte hur man kan vara så trött och framför allt seg? Haha. För lite motion och för lite frisk luft de senaste dagarna måste vara orsaken. Äsch. Snart börjar skolan och då blir det ändring på det. Kanske.

Jag har ingen aning om vad som händer ikväll men det visar sig nog. Ska väl bara sitta här och ruttna antar jag. Äsch, måste ladda inför plugget i morgon! Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi kommer läsa foto B nu! Snälla jag vill känna att det är roligt att gå till skolan och det blir det om vi får läsa foto! Fast i och för sig är Grafisk design B också jävligt kul och även det ser jag fram emot. Men foto lockar på något vis lite mera. Jag vill uttrycka mig i bild. Det är en bra tid för det nu känner jag. Haha. Fjollig jag låter.

Jag uppdaterar senare.

Puss!

.