I'll try to fix you

Oj, bloggen blev helt bortglömd idag. Så kan det gå. I morse var jag iallafall i läkarhuset på odenplan och gjorde ultraljudet och gissa vad? De hittade inget fel alls. Inte minsta lilla skråma på varken njurarna, levern eller gallblåsan. Fan vad frustrerande det är att inte veta. Så nu på måndag bär det av till vårdcentralen igen för att spåna vidare på vad det kan vara. Hoppas fan inte jag kommer få göra gastroskopi eller vafan det nu heter, när dom kör ner en kamera i halsen. Jag vägrar. Aldrig i mitt liv. Usch. Allt jag önskar är att må bra, utan massa problem. Men tydligen är det för mycket begärt?

Skolan idag gick helt okej, trots att jag har mina upp och ned gångar. Hade foto första lektionen där vi redovisade våra portträtt bilder vi var ute och fotade förra veckan och sedan gick vi igenom nya uppgiften inför nästa vecka. En gengrer uppgift som faktiskt ska bli grymt rolig att genomföra. Ska ge gärnet nu! Iallafall göra mitt bästa.
Efter det hade vi idrott, teori tack och lov. Och därefter engelska och den var lika seg som vanligt. Fyfan, det fungerar inte att ha den så sent, ingen orkar. Varken eleverna eller läraren. Bra undervisning eller inte.

Jag har funderat på en sak väldigt mycket idag och det är saker som dämpar min ångest jag känner för diverse saker här i livet. Jag hatar det, jag får bara mer ångest av att tänka på vad som dämpar ångesten jag känner inom mig. Att äta kan dämpa den, även att dricka (jag syftar inte på alkohol). Närhet av andra människor dämpar den också extremt. Jag kan inte vara ensam. Det är nog min allra största rädsla här i livet, att vara ensam.
Nej, äsch. Jag ger upp. Vill inte att det ska bli något deppinlägg. För jobbigt. Nu ska jag istället slänga mig i min underbara säng och kika på Navy CSI och hoppas att jag somnar någongång.

Puss!

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0