"Han är ju bara..
Men vad händer när han försvinner?
Jag vet faktiskt inte vad jag kommer ta mig till den dagen han lämnar mig.. Hur ska jag klara mig utan hans stora bruna ögon som stirrar på mig? Hur ska jag klara av att torka alla tårarna alldeles ensam när ingen finns där och ställer upp? Hur ska jag klara av att vänja mig vid att han inte kommer och hoppar på mig med racerfart på morgonen och slänger sig ner och somnar bredvid min sida lika fort som han kom dit? Hur ska jag klara av att äta middag utan att höra honom snarka under matbordet? Hur ska jag klara av att gå ut i vardagsrummet på nätterna och se att han inte ligger i soffan upp och ner som ett fån och snarkar så det ekar i hela lägenheten? Hur ska jag klara av att höra posten komma, utan att hans fåniga skall hörs kort efter breven dunsat ner i brevlådan? Hur ska jag klara av att vara hemma, i mitt hem, utan honom? Nu rinner tårarna.
Jag hatar att tänka på det, men han börjar bli gammal. Tänk om det snart är dags? Jag vill inte vara med om den dagen du lämnar oss, älsklingsRambo, för den dagen kommer betyda sorg som ingen annan dag någonsin gjort och någonsin kommer att göra. Den dagen kommer jag förlora min bästa vän och det vill jag aldrig någonsin ska ske.
Du får inte lämna mig.
Snälla? Stanna kvar här föralltid.
It takes two..
.. to build something and make it work.
Långpromenad
Har ingenting mer att skriva för tillfället, men jag lever. Besviken på allt, men jag lever.
Laddar upp några av alla de 400 bilderna jag lyckades knäppa när jag var ute, så kommentera gärna. Jag är jävligt stolt över fjärillen och några av dem andra. Stolt att det faktiskt blev en såpass bra bild som det blev trots att jag bara har det kassa objektivet som jag har. Men som sagt, kommentera och gör mig glad, vettja!
Change me
Nu har jag precis kommit hem och tagit en dusch. Igårkväll åkte jag till Sebbe därför det inte blev någon uppdatering. Iallafall, hos honom var det lika trevligt som vanligt. Dock var jag tvungen att kliva upp tio i nio i morse på grund av att jag skulle till Sophia hemmet, det gick bra. Men just nu är jag bara arg på allting, på livet. Orkar inte ens se till att meningarna blir korrekta just nu. Jag vill bara fly härifrån, bort till en plats där allt och alla är annorlunda, där jag är annorlunda..
Jag undrar vad man ska hitta på nu? En promenad kanske. Till affären och tillbaka. Jag behöver tänka. Jag behöver rycka upp mig. Jag behöver förändras.
Fan för allt.
Det finns bara en sak..
Just nu sitter jag och pillar med en broschyr jag har fått äran att göra. Sten kommer väl visserligen kolla igenom den innan dom godkänner mitt arbete men iallafall, det är roligt att jag får göra något som dom faktiskt ska trycka och använda!
Nu ska jag fortsätta att lyssna på Melody Club och pilla lite i InDesign.
Hör av mig senare.
Puss!
Solen skiner och fåglarna kvittrar..
Idag gick jag upp som vanligt när klockan ringde 7.40, eller snoozade i en kvart, sen pallrade jag mig upp, haha. Mina ögon ville verkligen inte hålla sig uppe, riktigt frustrerande. Gick och la mig vi tolvtiden igår och somnade väl sisådär halv ett, men som konstigt. Förstår inte vad det är med mig ibland. Kändes som att jag halvsov hela natten då jag vaknat och kollat mobil(erna) minst tio gånger under natten, blä. Jag vill hem till min bebis nu, kramas och sova. Då sover jag tryggt och skönt, - på hans bröst. Men vi får se hur det blir med den saken, hoppas tönten mår bättre idag så jag får åka och våldgästa honom lite. Men med hans humör vet man ju aldrig, haha.
Om det inte blir så att jag åker till honom i eftermiddag har jag ingen aning om vad som händer och fötter. Men jag menar att ett x antal timmar kvar här, så någonting lär väl dyka upp.
I morgon ska jag till Sofia hemmet, så det blir ingen praktik, och göra 5034968345 undersökningar och ta minst lika många prover. Både jag och mamma har lessnat på vårdcentralen då de inte gör någonting åt mina problem. De går inte ens vidare i undersökningen och ser till att hitta felet, vad är då meningen med att gå dit och betala en jävla massa för att bara få höra en läkare snacka skit? Och dessutom är de bara förvirrade och man får prata med en ny läkare varje gång man är där.. som inte vet någonting om ens bakgrund innan osv. Helt värdelöst är det, men dom på Sofia hemmet är hundra gånger bättre, hoppas vi på. Det är iallafall vad vi har hört. Där får man iallafall för det första ha en läkare hela tiden (!) även vid undersökningar som gastroskopi, vilket jag lär behöva göra. Och det känns skönt att det är en och inte tre hundra. Kommer kännas tryggare att ha en att luta sig emot istället för olika varje gång man besöker dem. Blir nog bra. Jag hoppas bara de hittar felet till mina smärtor, för fy fan vad jag inte vill ha dem kvar. Ryser av bara tanken, förra gången var det värsta jag varit med om någonsin. Blä.
Nej nu ska jag väl börja pyssla med en uppgift jag fick igår och lyssna på Miss Li! Nej jag har inte tröttnat, haha!
Puss på er!
Is this the end
You said you needed som time, to clean up the mess, the mess in you mind.
And then you turned you head around and moved your hand away from mine.
I was trying to act as good as I could.
And I tried to look just as cute as I could be.
Though I could hardly breath. Is this the end of you and me.
Then we went out for a walk, you were so quite, heard myself talk.
Going on and on about the happy times we shared so far.
How could you say you need so time to clean up the mess, the mess in your mind.
But dont you care about the mess that you just brought to me?
I just want to shout and scream. Please don't leave. Is this the end of you and me.
How could you say you need so time to clean up the mess, the mess in your mind.
So dont you care about the mess that you just brought into me?
Cause I just want to shout and scream, please dont leave.
Is this the end of you and me
Is this the end of you and me
Is this the end of you and me
Is this the end of you and me
Is this the end of you and me
Is this the end of you and me
Is this the end of you and me
Is this the end of you and me
Yeah
You said you needed some time, but well, I guess this is the end.
I heard of a girl..
Lunchen spenderades som sagt med Kenneth på en indisk resturang en bit härifrån, riktigt gott var det! Blev en chikken tikka masala och den smakade underbart. Är fortfarande spymätt, haha. Men det är så det ska vara.
Jag är riktigt depp just nu, varför vet jag inte riktigt om jag kan (läs: vill) skriva här, men fan att allting ska vara så himla svårt hela tiden. Varför krångla till allting och göra det till en stor utmaning som man inte vet om man kan klara av? Som ett berg man inte kan bestiga utan att fastna på mitten och halka tillbaka ner, för att sen sedan försöka nå toppen igen. Jag vet att livet inte vore någonting utan utmaningar och det håller jag med om. Utmaningar är det bästa jag vet, men inte när det är känslor inblandade och inte när de kommer på rad efter varandra som hinder som man behöver klara sig över varje steg man tar. Det blir för mycket och ibland, väldigt ofta, är jag för svag för att klara av det. Jag har inte kraften till att vara den där starka som övervinner allt.
Nu måste jag jobba och sluta jiddra. Fuck life.
Miss Li..
Just nu sitter jag på praktiken och pillar. Sitter och försöker pyssla med deras gemensamma server där alla produktbilder finns osv. Jag och Sten ska så småning om uppdatera webben och lägga till / ta bort gamla / nya produkter och bilder. Och då ska jag nog även få fotografera nya bilder om det saknas några, kan bli grymt kul! Hoppas det saknas massa bilder, haha.
Idag slipper jag sitta som en loner ute och äta lunch, utan ska gå med Kenneth någonstans här i närheten, blir nog smaskigt hoppas jag.
Jag har inte så mycket mer att skriva just för tillfället. Ska fortsätta lyssna på Miss Li, pilla med bilderna och prata med Teddy, som jag saknar. Liseberg i sommar, darling? Haha.
Puss!
Sunshine on a cloudy day
Kollade ticktack tidigare idag och såg att jag fått mail från min engelska lärare. Och fan vad det knöt sig i magen på mig. Det var nämligen engelska b - betyget hon skulle meddela, haha. Jag var väldigt oengagerad i den kursen och presterade verkligen inte bra alls.. låg på ig gränsen väldigt länge, men när nationella proven kom körde jag hårt och genomförde dem så bra jag bara kunde samt så tog jag igen alla uppgifter jag innan missat och skickade in. Gissa vad detta resulterade i? Jo, ett vg i engelska b! Fan vad stolt jag är. Haha, jag trodde verkligen jag skulle få g- eller liknande på grund av min kassa insats, men icke sa nicke. Jag förvånade mig själv som fan, och jisses vad stolt jag är. Var bara tvungen att skryta lite, stoltheten tog över. Men det är okej ibland va? Haha.
Klockan är nu ungefär tio över ett och jag bara väntar på att få gå hem. Har verkligen ingen lust med att sitta här idag. Bara en tråkig datorskärm att titta på, inget intressant för fem öre, suck. Men i eftermiddag kanske det blir till att åka till Heron City med Bella och Cicci, men vi får se hur det blir med den saken. Time will tell.
Har väl inte så mycket mer att berätta just nu, så ska väl avrunda. Just det, förlåt att jag smittade sig Sebbebbe, inte meningen. Ska jag komma och ta hand om dig så du mår bättre? Tihihi. Haha, ni skulle sett hånflinet på mig bakom skärmen nu, haha.
Puss!
I will run untill my feet nolonger run no more.
Fuck off.
Bedtime.
Puss!
I know it sounds crazy
Jag slänger upp några bilder ifrån igår, men det kommer flera. Men nu måste jag dock dra mig, hör av mig i kväll babes.
och jag saknar dig så mycket.
Redan. (v)
Keep it simple now..
Igår blev det inte så mycket skrivande, men mina brudar - Bella, Becca och Cicci, kom hit vid nio tiden och sällskapade med mig. Vi tittade på film, svullade, skrattade och tog en långpromenix i mörkret. Mycket trevligt, som vanligt när man umgås med dem. Tack för att ni finns!
Fredagskvällen var det ja. Kvällen började med att jag, Bella och Johanna åkte till Pans som ligger i Gamla stan. Där träffade Johanna på Johannes som spelade där under kvällen, snackade lite med honom och därefter utforskade vi stället lite. Folket som var där var verkligen helt blandat, haha. Såg ett par roliga prickar på dansgolvet, snacka om att jag och Bella bröt ihop. Haha, den bilden sitter fast i min skalle och kommer nog göra ett tag kan jag lova.. Iallafall, vi hittade även den bästa bartendern på stället, som var övergenerös med sprit så vi skulle få en trevlig kväll, tack för det! De hjälpte! Haha. Blev tre drinkar där innan vi begav oss vidare till Viper. Väl där blev det krångel med betalningen och jag fick komma in gratis? Och han i garderoben flirtade sönder med mig och vägrade ta emot tjugolappen? Haha, iallafall. Vi klagade inte utan sprang in och köpte oss varsin cider, mums. Dans blev det faktiskt inte så jättemycket av, men det blev en jävligt bra kväll ändå. När klockan var ungefär tjugo över två begav vi oss till Donken för en varsin cheeseburgare, haha. Smidiga kan man ju inte säga att jag och Bella var, lite mycket dricka kanske vi fick i oss, men fan. Roligt hade vi och ingen mådde dåligt.
Efter cheeseburgaren begav jag mig till bussen som tog mig till Sebbe och dom andra gick till tunnelbanan. Jag hade lite småpanik eftersom Sebbebebbe vägrade hålla sig vaken, men ringde honom och fick liv i honom tillslut. Dock var det alldeles för jobbigt att gå ner och öppna dörren, så jag fick klampa in där hejvilt, kändes konsigt. Hade jag inte varit full hade jag aldrig gjort det. Tyvärr mådde jag sjukt kasst när jag kom dit och gjorde något jag inte uppskattade (och förlåt, Sebbe, haha). Jag kan säga att det blev så mycket som två fingrar och en toalett, blä. Jag ska inte röka i samband med att jag dricker, för det fungerar fan inte. Efter jag gick från Donken och till och med de att jag kom fram så hade jag rökt tre cigg, då mådde jag verkligen inte bra. Men innan mådde jag helt prima, så Emma för fan, inte hyperröka! Idiot. Haha. Kvällen blev väldigt trevlig med min bråkstake och tillslut däckade vi båda och sov skönt.
Vad händer idag då? Jo, jag tror att jag ska till pappa om en liten stund med bror och käka middag. Det kan nog bli trevligt, inte för att jag känner för det just nu, men iallafall. Var ju alldeles för längesen jag träffade pappa, de går ju fan inte..
Jag hör av mig senare, puss!
Smile, smile, smile.
Idag leker livet och jag är på strålande humör, haha. Kvällen igår blev riktigt, riktigt lyckad men tyvärr hinner jag inte berätta mer om den just nu, slutade dock med att jag vid halv fyra tiden begav mig till Sebbe där jag spenderade natten. Väldigt trevligt förrutom att han har gjort min hals till något som inte alls är vackert att skåda, haha. Och jag som ska på middag ikväll med Kenneths mamma och pappa, med Molly, Kenneth och mamma då såklart. Jaja, har på mig en tröja som jag hoppas döljer det mesta, haha. Fan inte tjusigt alltså.
Nu ska jag bege mig till stan för att träffa Bella och Cicci, vad vi ska göra har jag ingen aning om, men det blir nog trevligt som vanligt. Jag hör av mig mera ikväll. Ska berätta om kvällen/natten och samt lägga upp lite urtjusiga bilder.
Puss sålänge!
I've got my fingers on the phone..
.. men jag hindrar mig själv i sista sekund. Inga sms, inte visa att jag bryr mig, ingen omtänksamhet här inte. Jag ska fan vänta på respons istället och inte förvandlas till den där jobbiga, efterhängsna idioten. Jag klarar det här!
Idag skiner solen och mitt humör är lite bättre än igår. Kanske beror på att jag somnade innan elva igår och vaknade vid ett idag? Haha, så utvilad kan jag säga att jag är. Men jag förstår inte hur jag kan sova så jävla mycket, nästan fantastiskt gjort av mig.
Vaknade som sagt vid ett, gick upp, tvättade håret, klädde på mig och tog en promenad med hunden i min vårjacka som jag alldeles totalt glömt bort existerade. Den är ju superskön och snygg, varför inte variera sig lite mellan skinnjackan och den? Mja, vi får väl se om jag lyckas hålla mig borta från min älskling till skinnjacka eller inte, haha.
Sen vid tre tiden kom mamma och plockade upp mig, så följde jag med henne och skjutsade mormor till rotebro där hon ska vara med mina kusiner över helgen. Sen så åkte vi hem igen, haha. Och nu sitter jag här och har precis tagit ett långt skönt bad, ovanligt att höra va? Jag är nog badoholic, but take it or leave it.
Ikväll hoppas jag på att det blir utgång med Bella och Johanna, annars blir jag ledsen i ögat. Eller till och med i båda ögonen. Jag orkar verkligen inte sitta här med tankarna snurrandes, jag vill ut - träffa folk och inte tänka på allt skit om cirkulerar kring mig. Om det nu blir av lutar det emot att gå till Pans, vilket jag tror kan bli trevligt. Aldrig varit där förrut men man måste ju chansa och utforska olika ställen, haha. Håll en tumme för mig nu att det blir av, jag vill verkligen ut och partaja röven av mig med dem jag älskar mest!
Nu ska jag fixa och dona lite, men jag hör av mig senare.
Puss!
Those eyes can not ever lie
Jag har nyss ätit middag, hamburgare blev det. Riktigt smarrigt för en gångs skull faktiskt, haha. Brukar inte vara min favorit annars, men det var över förväntningarna idag. Innan maten tog jag ett långt bad och en promenad med min käre vän kameran. Jag blir riktigt ledsen på mig själv. Det känns som att mina skills när det gäller att fotografera bara rinner ut i sanden, likaså min kreativitet. Himla tråkigt när jag brinner så för det. Men jag antar att det går i vågor, nu i sommar kanske jag blir lika nördig som jag brukar, haha. Jag hoppas det. Tre av bilderna jag tog blev iallafall helt okej. Tråkiga men ändå fina, or what you want to call it. Slänger upp dem här nedanför, så kommentera gärna. Det peppar mig bara!
Jag funderar på att lägga mig i ett bad, igen. Det är som himmelriket. Det är varmt, man får vara i fred, avslappnande och helt enkelt underbart. Det absolut bästa jag vet är ett varmt bad, samtidigt som mobilen ligger bredvid och dånar ut en massa bra musik. Tända ljus och släkt i taket skadar inte det heller, det är underbart. Dock mysigare med sällskap, men fan. Sällskap gör väl allt mysigare och bättre?
Jag förstår inte varför jag är så himla sällskapssjuk av mig vid vissa stunder. Det kommer i vågor (som allt annat här i livet) och när det är som värst kan det vara riktigt illa. Jag kan få nästintill ångest och panikattacker om kvällarna när jag sitter i mitt rum, ensam. Ensam, ensam, ensam. Varför skrämmer ensamheten mig så himla mycket? Det är frusterande när jag inte vet hur jag ska hantera det.
Nej, badet blir det nog tror jag. Skriver mera senare.
Puss!
Speed it up
Jag har ingen lust alls att åka hem och häcka, även fast jag vill härifrån. Faktum är att jag får ångest bara av tanken på att åka hem. Hem, hem, hem. Jag ryser nästan av att skriva det där. Jag vill inte komma hem till ett tomt rum, utan sällskap, utan ljud, utan människor omkring mig. Tyst, ensamt, tråkigt. Jag hatar det verkligen, speciellt när jag vet var och med vem jag innerst inne vill vara, med vem jag vill spendera tid med. Vems andetag jag vill höra när det blir knäpptyst. Vems bröst jag vill somna på.
Jag kan dock inte påverka det för tillfället och jag måste försöka acceptera det. Jag måste låta det ta sin tid, inte stressa och vara alldeles för på. Jag vet att jag har en tendens att vara på det sättet, men fan vad jag vill ändra på det. Jag försöker allt vad jag kan, men misslyckas. Jag måste skicka de där smsen, jag måste bry mig, jag måste få bekräftelsen. Jag måste ändra på det innan det sabbar ännu mera för mig själv.. jag måste acceptera att saker och ting tar tid. Jag tror att jag stressar och kämpar för att få bekräftelsen för att jag innerst inne är livrädd. Rädd för att falla, kära ner mig, bry mig för mycket för att sedan få nobben. Jag är så otroligt rädd för känslor, för kärlek. Fan. Jag lämnar det vid det innan det blir alltför geggigt med alla ord.
Nu ska jag nog packa ihop snart, tänker smita iväg lite tidigare än vad jag egentligen ska idag. Men jag känner mig värd det. Inte för att någon bryr sig men ändå.
Jag hör av mig när jag kommer hem.
Puss!
I'm so glad that Ive found you.
(v)
Trött är bara förnamnet
Godmorgon, nu har jag bänkat mig här vid mitt skrivbord på praktiken igen. Idag tröttare än någonsin, haha. Fast det kunde varit mycket värre, fick trots allt två timmars sömn och ett mycket trevligt sällskap, så jag klagar inte för fem öre. Blir nog dessvärre ikväll när man känner hur tröttheten smyger sig in på en och man ligger där utan sällskap..
Igår kväll mötte jag som sagt upp the old man (läs: the man who think he is old, but not really is that at all, haha) vid pendeltåget och sen så gick vi hem till mig, busade lite med vovvilutten och nästan direkt la vi oss och glodde på tv i min härliga säng som det tydligen bara var fel på? Haha, bullshit! Min säng är den skönaste som finns, punk slut - end of discussion. Vi bråkade, kramades, disskuterade världsfrågor, pussades, busade och hade det allmänt trevligt om jag får säga det själv. Jag gav även gullet en mycket fin födelsedagspresent, mohaha. Jag är grym, eller inte. Lite ibland bara. As I said, jag kan om jag vill och det håller jag fast vid, haha. Somnade väl efter mycket om och men med ett stort jävla bitmärke på ryggen och vaknade upp av att klockan ringde vid tjugo i åtta.. Suck sa vi båda två. Fan, vad jag ville ligga kvar där bredvid honom och bara kela. Jag mår så jävla bra då, speciellt i dennes sällskap. Something is happening inside of me, exactly as I told you. Nej nu vill jag inte tänka mer på det, haha. Blir nästan rödrosig om kinderna bara av tanken. Och ja, jag är liten och feg. Bara för att vissa andra börjar närma sig halvvägs till femtio, åldernoja kallas det lilla gubbem. Men min tid kommer väl den också.. haha. Iallafall kvällen var underbar och likaså morgonen även fast jag är en levande död på mornarna så livade kyssarna upp mig rejält, hihi. Nej nu glömmer vi den kvällen och hoppas på att det kommer fler liknande.. snart, snart, snart.
Så, vad händer idag då? Jag har ingen aning. Bella har hoppat av sin praktik, så det blir inget lunchande och inga luffarabdulla pauser längre.. Tråkigt men sant. Vi får se hur jag gör med detta, jag känner att det är för lite för mig att göra och att jag bara är ivägen för dem här. Om jag ska fortsätta praktisera här vill jag ha saker att göra, lära mig och utvecklas.. Tyvärr känner jag inte att jag gör det just nu. Utan jag sitter bara bort tiden och väntar på att få gå hem.. But time will tell, jag får se hur det blir. Jag och Bella Baby hade tänkt ringa till Jan Banan idag och se om han vill ta emot oss som praktikanter. Han är en fotograf för dem som inte vet och när vi läste foto a kursen var vi hos honom och gjorde en intervju. Han var jättetrevlig och sa att det bara var för oss att höra av sig om det var någonting, and Jan Banan, now its time to prove that you keep what youve said! Var ungefär två år sen dock, haha. Så igenkända lär vi inte bli, men man kan alltid försöka. Trying gives no harm.
Nu ska jag fortsätta att bara sitta här, ska försöka blogga mer under dagen. Men ni känner väl mig vid det här laget? Jag måste förbättra mig.. but im working on it.
Puss!
Now it is time to open up and show the innermost,
I really want to spend more time with you.
You are divine, sweetheart.
Tangled up in you
På något sätt känner jag mig rädd för bloggen, för att jag vet hur lätt det är för mig, precis vid stunder som denna, att blotta mina innersta tankar och känslor och sammafatta det till en alltför negativ text. För att därefte få klagomål på det jag skrivit. Egentligen borde jag inte bry mig om det, eftersom att det är min blogg med mina tankar. Där jag skriver det jag vill skriva och ingenting annat. Men någonting tar emot. Kanske är det även för att jag själv kan blicka tillbaka på det negativa (ofta någonting som skaver och gör ont inom mig) och återuppleva smärtan igen? Jag plågar mig själv på det sättet, kanske tar det emot därför jag vet att jag kan göra det återigen.. Jag vet inte. Vem vet. Inte ni, inte jag, ingen. Vi lämnar det.
Kvällen har spenderats hemma bara, grovt tråkigt, men vad ska man göra när man inte har något liv. Praktiken var usel idag, men jag hoppas på en bättre dag i morgon.
Jag skriver mera senare, och om inte så hörs vi i morgon!
Puss!
