Tangled up in you
På något sätt känner jag mig rädd för bloggen, för att jag vet hur lätt det är för mig, precis vid stunder som denna, att blotta mina innersta tankar och känslor och sammafatta det till en alltför negativ text. För att därefte få klagomål på det jag skrivit. Egentligen borde jag inte bry mig om det, eftersom att det är min blogg med mina tankar. Där jag skriver det jag vill skriva och ingenting annat. Men någonting tar emot. Kanske är det även för att jag själv kan blicka tillbaka på det negativa (ofta någonting som skaver och gör ont inom mig) och återuppleva smärtan igen? Jag plågar mig själv på det sättet, kanske tar det emot därför jag vet att jag kan göra det återigen.. Jag vet inte. Vem vet. Inte ni, inte jag, ingen. Vi lämnar det.
Kvällen har spenderats hemma bara, grovt tråkigt, men vad ska man göra när man inte har något liv. Praktiken var usel idag, men jag hoppas på en bättre dag i morgon.
Jag skriver mera senare, och om inte så hörs vi i morgon!
Puss!
ÄNTLIGEN KVINNA!
Har setat och väntat i evigheter på att du ska börja skriva igen. :)
Hoppas att du har det bra trots alla jobbiga tankar.
Kraam
Oj, min URL blev fel på förra (inte för att det är superviktigt att det är rätt, bara jag som är jobbig :P)
