I heard of a girl..

..la la la, lalalala, la la. Miss Li är fortfarande den som tjuter ifrån mina hörlurar. And im not tired on it ännu, på ett långt tag kan jag lova. Men nu börjar låtarna sätta sig i skallen iallafall, haha. I like it!

Lunchen spenderades som sagt med Kenneth på en indisk resturang en bit härifrån, riktigt gott var det! Blev en chikken tikka masala och den smakade underbart. Är fortfarande spymätt, haha. Men det är så det ska vara.

Jag är riktigt depp just nu, varför vet jag inte riktigt om jag kan (läs: vill) skriva här, men fan att allting ska vara så himla svårt hela tiden. Varför krångla till allting och göra det till en stor utmaning som man inte vet om man kan klara av? Som ett berg man inte kan bestiga utan att fastna på mitten och halka tillbaka ner, för att sen sedan försöka nå toppen igen. Jag vet att livet inte vore någonting utan utmaningar och det håller jag med om. Utmaningar är det bästa jag vet, men inte när det är känslor inblandade och inte när de kommer på rad efter varandra som hinder som man behöver klara sig över varje steg man tar. Det blir för mycket och ibland, väldigt ofta, är jag för svag för att klara av det. Jag har inte kraften till att vara den där starka som övervinner allt.

Nu måste jag jobba och sluta jiddra. Fuck life.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0