Solen skiner och fåglarna kvittrar..

.. eller inte. Det är väldigt tråkigt och grått väder idag, kallt är det också, brr! Jag hatar det svenska vädret av hela mitt hjärta. Ena dagen är det solsken, riktigt varmt och skönt och andra är det grått, kyligt och stormvindar som slår emot en. Usch, nu vill jag bara ha sommar och värme så man kan ut och njuta. Jag är less på att sitta inne nu faktiskt, dessutom jävligt less på att frysa, haha.

Idag gick jag upp som vanligt när klockan ringde 7.40, eller snoozade i en kvart, sen pallrade jag mig upp, haha. Mina ögon ville verkligen inte hålla sig uppe, riktigt frustrerande. Gick och la mig vi tolvtiden igår och somnade väl sisådär halv ett, men som konstigt. Förstår inte vad det är med mig ibland. Kändes som att jag halvsov hela natten då jag vaknat och kollat mobil(erna) minst tio gånger under natten, blä. Jag vill hem till min bebis nu, kramas och sova. Då sover jag tryggt och skönt, - på hans bröst. Men vi får se hur det blir med den saken, hoppas tönten mår bättre idag så jag får åka och våldgästa honom lite. Men med hans humör vet man ju aldrig, haha.

Om det inte blir så att jag åker till honom i eftermiddag har jag ingen aning om vad som händer och fötter. Men jag menar att ett x antal timmar kvar här, så någonting lär väl dyka upp.

I morgon ska jag till Sofia hemmet, så det blir ingen praktik, och göra 5034968345 undersökningar och ta minst lika många prover. Både jag och mamma har lessnat på vårdcentralen då de inte gör någonting åt mina problem. De går inte ens vidare i undersökningen och ser till att hitta felet, vad är då meningen med att gå dit och betala en jävla massa för att bara få höra en läkare snacka skit? Och dessutom  är de bara förvirrade och man får prata med en ny läkare varje gång man är där.. som inte vet någonting om ens bakgrund innan osv. Helt värdelöst är det, men dom på Sofia hemmet är hundra gånger bättre, hoppas vi på. Det är iallafall vad vi har hört. Där får man iallafall för det första ha en läkare hela tiden (!) även vid undersökningar som gastroskopi, vilket jag lär behöva göra. Och det känns skönt att det är en och inte tre hundra. Kommer kännas tryggare att ha en att luta sig emot istället för olika varje gång man besöker dem. Blir nog bra. Jag hoppas bara de hittar felet till mina smärtor, för fy fan vad jag inte vill ha dem kvar. Ryser av bara tanken, förra gången var det värsta jag varit med om någonsin. Blä.

Nej nu ska jag väl börja pyssla med en uppgift jag fick igår och lyssna på Miss Li! Nej jag har inte tröttnat, haha!

Puss på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0