© you don't even know my name

Jag har fan ont på riktigt. Jag vet inte vad jag ska göra för att komma upp på benen igen och känna mig stadig. Jag står upp men det känns hur ostadigt som helst. Hur får jag det till att kännas stadigt och säkert igen? Vindarna är för starka. De känns som att de kommer fälla mig, så himla lätt.

Jag behöver en Han vid min sida. En Han som kramar om mig och säger att allting ska bli bra när de tuffa stunderna kommer ikapp mig. En Han som berättar hur vacker jag är. En Han som älskar mig för den jag föddes till att vara. En Han som vill dela mitt hjärta med mig.
Trots att det är just det som det känns som att jag behöver så är det jobbigt och jag är så oerhört rädd för det. Jag vill inte gå igenom samma sak igen. Jag vill inte känna en sådan smärta återigen. Smärtan av ett hjärta i tusentals bitar. Fan. Hur kan man vara så delad? Och ha så många känslor som går emot varandra?

Fan. Vissa stunder är bara för jobbiga.

Jag kan inte säga att jag är på samma nivå som igår kväll men någonting av det finns kvar i mig. Jag känner mig nedstämd emellanåt när jag kommer in på fel tankar. Ibland önskar jag så innerligt att man kunde stänga av hjärnan. Och ibland även hjärtat, just för att slippa tänka och för att slippa känna knivhuggen som träffar med en väldig kraft. Smärtan ilar ut i hela kroppen. Ända ut i fingerspetsarna. Hur gör man för att slippa påminnas?

Jag kan inte leva vidare. Inte så länge jag blir påmind vareviga dag. Ett nej är ett nej och sluta betyder sluta. Men det är visst ingenting som din hjärna kan tolka? Vet du inte vad det betyder? Jag vet inte hur jag ska säga ifrån längre heller. Jag har gjort det kan jag, men antaligen gick det inte in i din skalle. Jag vet inte vad jag ska göra.

Dagen har bara rusat förbi. Jag vaknade runt tolvtiden, klädde på mig och lite sådant. Sedan tog jag hunden och gick ned till affären köpte två redbull och gick hem igen. Var tvungen att muta mig själv för att orka gå ut, så ja två redbull blev det. Dom är dock slut för längesen och nu sitter jag här och gäspar igen. Jag förstår inte hur man kan vara så trött och framför allt seg? Haha. För lite motion och för lite frisk luft de senaste dagarna måste vara orsaken. Äsch. Snart börjar skolan och då blir det ändring på det. Kanske.

Jag har ingen aning om vad som händer ikväll men det visar sig nog. Ska väl bara sitta här och ruttna antar jag. Äsch, måste ladda inför plugget i morgon! Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi kommer läsa foto B nu! Snälla jag vill känna att det är roligt att gå till skolan och det blir det om vi får läsa foto! Fast i och för sig är Grafisk design B också jävligt kul och även det ser jag fram emot. Men foto lockar på något vis lite mera. Jag vill uttrycka mig i bild. Det är en bra tid för det nu känner jag. Haha. Fjollig jag låter.

Jag uppdaterar senare.

Puss!

.

Just nu ligger mitt humör nere på botten och jag kan inte säga annat än att jag hatar det. Det kommer jämt som en smäll i huvudet och nu sitter jag här, letandes efter sorgliga låtar att gråta till. Jag antar att jag gör det för att ha en bortförklaring till varför jag gråter. Jag vet att det är okej att fälla tårar då och då, men det känns skönare att ha en andledning till det. Jag är knepig och ofta förstår jag inte ens själv varför jag tänker som jag gör, men så är det iallafall. Jag vill gråta för det är en sån härlig känsla efteråt. Och det är vad som behövs ibland.

Jag har velat skriva av mig hela dagen idag, men aldrig vetat var jag ska börja. Det blir ofta så för mig. Jag känner att saker och ting behöver komma ut, att mitt hjärta behöver luftas, men när mina ögon möter skärmen och en tom vit sida, stannar allt upp och inte ett endaste ord kommer ut. Det är frustrerande för det är skönt att skriva av sig när man har något som ligger och skaver inom sig. Trots att det jag skriver väldigt ofta är osammanhängande så att ingen annan än jag själv förstår, så känner man sig lätt(are) efteråt.

Det är väldigt fel att säga att jag ångrar tiden med dig, men det kommer stunder då jag önskar att jag aldrig upplevt det som vi hade och delade tillsammans - äkta kärlek. Har man aldrig upplevt det, vet man inte vad man saknar, man kan tänka sig, men inte veta. Men jag vet. Jag vet mer än väl hur äkta kärlek känns. Hur det värmer i hela kroppen från topp till tå, hur man svävar på små rosa moln från det att man vaknar på morgonen till de att man somnar in på kvällen. Du var den allra första jag kysste och fick känna en pirrande känsla i hela kroppen tillsammans med. Du var den första som fick röra mig på ställen där ingen någonsin fått göra förrut. Du var den första som fick hålla mitt hjärta i dina händer. Du var den första på så jävla mycket. Du var min första kärlek. Och den första är alltid den första. Du är den som kommer vandra med mig livet ut. Du gjorde så himla mycket med din kärlek, eller rättare sagt med våran kärlek. Den förändrade mig.

Det sägs att den första kärleken alltid är speciell och jag kan inte göra annat än att med tårar rinnandes ner för min kind, hålla med. Den första är alltid speciell. Det är den första som skapar spår efter sig förevigt.

Det gör så fruktansvärt ont. Ont att veta att det var jag som gjorde slut på någonting så vackert och så underbart som höll i två långa år. Jag tror inte att jag kan beskriva känslan av att följa sitt hjärtas väg och genom det krossa en annan människas hjärta så mycket som jag gjorde. Jag krossade den människa jag levt med (och för) i två år, en människa jag delade hjärta tillsammans med!

Min avsikt var aldrig att såra någon, när jag gjorde det jag gjorde. Även fast jag sårade mig själv djupt påvägen, genom att ta steget, så menade jag ingen illa. Jag ångrar ingenting, men det är så fruktansvärt jobbigt att tänka tillbaka. Minnas. Jag känner mig stolt som klarade av att göra det. Att stå upp för mig själv och vara en riktigt människa och få ett värdigt slut på det. Jag visade respekt för dig, som gjorde det på de sättet jag gjorde. Jag gav dig vad du var värd, ett ärligt slut.

Dagen då allt skedde spelas upp ofta i mitt huvud och det är så himla smärtfullt. Jag vill inte komma ihåg. Jag vill inte åter igen känna smärtan jag kände. Knivhuggen i hjärtat var obeskrivligt hårda och smärtfulla. Även fast minnena är suddiga så är de samtidigt så himla glasklara. Jag kommer ihåg allt. Hur Rambo slickade rent mina våta kinder, hur Molly kramade om mig och sa att allt skulle bli bra. Hur många gånger jag ringde Malin och sa att jag inte skulle klara av det. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den dagen, den veckan, den månaden.
Jag vet inte vad jag ska göra för att glömma, för att slippa komma ihåg, för att komma undan smärtan.

Jag ångrar absolut ingenting, för på vägen och med tiden har jag (och kommer fortsätta att bli) blivit starkare. Jag har blivit ett bättre jag, en bättre människa genom att kunna ta vara på mig själv och stå emot ensamheten. Även fast det för mig, är det värsta som finns. Ensamheten är nog det jag är mest rädd för i hela världen.
Men någonstans inom mig så vet jag att jag kan, men ibland rinner det över och slutar med att jag sitter här med våta kinder och en pöl av tårar på tangentbordet. Jag önskar så väldigt att de här kvällarna ska upphöra. Att jag ska minnas oss med ett leende på läpparna. Men det är verkligen svårt, svårt när man vet vad man har gjort mot en människa man tyckt så himla mycket om.

Jag vet egentligen inte vad min avsikt med att skriva det här inlägget var, men nu ska jag torka mina tårar och resa mig upp igen. Jag kan inte fastna i det här föralltid. Hur smärtfullt det än är så måste jag kämpa mig vidare. Mitt liv har bara börjat och den dagen det tar slut kommer jag minnas oss med glädje.

fan för mig att jag sov så länge idag, känner på mig att jag verkligen inte kommer kunna sova nu inatt istället! blä. typiskt som fan att de är nu, för nu kommer jag vända så mycket på dygnet precis innan skolan börjar, och då blir det problemigt då istället. suck! aja. jag får väl pallra mig igenom det också.. som med allt annat.

jag känner att tankarna börjar sväva iväg nu och jag orkar verkligen inte med det. jag har så mycket att tänka på, eller rättare sagt tänka igenom. så mycket att alltesammans blir en enda röra i skallen på mig. att tänka, gråta och sakna får mig att falla sönder i tusen bitar. och jag klarar faktiskt inte av att ta det, gång på gång.
därför är det väl lika bra att jag lägger mig i sängen och glor på morden i midsomer eller någonting annat, då lär jag ju somna tillslut iallafall. kan man ju hoppas..

bjuder på några asheta bilder från igår! fler kanske kommer, så småning om! godnatt!

  

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

nu har jag efter mycket om och men kommit upp ur sängen. haha! lite sliten känner man sig faktiskt.. men det var det lätt värt, hade sjukt kul igår! blev en grymt lyckad kväll även fast inte alla som skrivit upp sig på gästlistan kom och även fast ambulansen fick komma förbi en sväng..

jag hade iallafall grymt roligt! tack för en bra kväll. bilderna kommer så småning om <3

nu är det mat.

<3

nu har jag precis kommit hem från min bror, eller nej, från att ha lämnat min älskling - malin hedberg - vid pendeltåget. idag när vi kom hem från hallstavik gick vi till mig åt lite pannkakor och sjöng högt som fan till anders! haha, sen begav vi oss till min bror och spelade en jävla massa guitar hero och ät pizza, och drack redbull. apmysigt <3 min storebror är den bästa i hela vida världen och så är det bara. men det måste ju vara för att han är släkt med mig? höh.

nu tänkte jag gå och ta mig ett varmt och skönt bad och bara relaxa lite, känner att det behövs. fryser som en gris också, så kokhett vatten att bada i skulle sitta fint!

bilder från gårdagen och idag kommer senare ikväll, efter jag badat!

i morgon är det halloweenfest som gäller och då jävlar! vill ni komma? ring mig! 0761648172

puss!

god morgon!

nu har jag precis fönat håret och sisådär, har väl tänkt att jag ska gå och ta någonting att äta strax, magen kurrar. idag ska jag till malins morfars landställe i hallstavik. härligt, härligt. ska bli skönt att få komma bort en stund och bara umgås med älskling. vi ska svulla (som fan) och spela spel och ha det mysigt. hihi. äsch, jag orkar inte skriva idag. jag hör av mig i morgon när jag kommer hem.

ring gärna;
0739510156 <3 (comviq)

puss

youdontevenknow to RATLEG 29 okt, 00:37
och det är precis vad du har gjort malin! när jag lämnade c, fanns du där redan samma dag för att hålla min hand. vi gick igenom den hittills svåraste tiden i våra liv tillsammans, samtidigt, samma dagar. du andades istället för mig när jag inte fick någon luft och jag gjorde detsamma för dig. du räddade mig från att falla ännu längre ner än var jag redan var och med ditt stöd kunde jag följa mitt hjärtas väg. du gör mig så stark och så modig, för jag vet att även fast jag gör fel, finns du där och stöttar mig genom det tills jag kommit upp på fötterna igen. jag hade aldrig klarat av motgångarna utan dig, speciellt inte denna.

vi har våra stunder då vi tjafsar och bråkar, men efter varje gång kommer vi närmre varandra. du tänker som jag, du är som jag. vi är ett. när jag är tillsammans med dig är jag mig själv till hundra procent. tänk på allt vi gjort och ständigt gör tillsammans? jag kan inte komma på en endaste sak jag döljer för dig. ingenting.

jag älskar dig och jag tänker inte ta ett enda steg utan dig i livet, bara så du är förberedd på det. jag tänker kämpa in i sista sekunden ifall det kommer att hända. jag tänker inte förlora dig.

save you - anders johansson <3

RATLEG to youdontevenknow 29 okt, 00:46
vi pratade om låten innan. vi pratade om hur osäkra vi var i de förhållanderna vi båda hade och att vi egentligen inte ville. men när den dagen kom krossades vi. vi var förstörda, chockade, rädda för att kunna gå vidare utan att ha någons hand i våran. men vi slog till det, med ett sånt hårt slag att vi fortfarande sitter här idag. och jag kan inte förklara hur tacksam jag är för att du tog emot mig. för att du inte lämnade mig ensam med min smärta trots att du redan hade din egen att bära på. ditt hus stod öppet och jag kan aldrig förklara hur tacksam jag faktiskt är för det. till och med din mamma fanns där och övertygade mig vilken idiot jag var som faktiskt kände mig ledsen. han var ju absolut ingenting att ha när han betedde sig som en 4 åring. jag känner mig så jävla trygg i ditt sällskap för jag vet att om jag behöver gråta så kan jag gråta, jag behöver aldrig någonsin sitta och hålla det inom mig. och behöver jag skratta så skrattar jag för jag vet att du alltid finns där för mig. i vårt och torrt. i nöd och lust. vi är faktiskt som ett gift par, för vi kan hantera varandras känslor så pass bra. det spelar ingen roll vad det handlar om, är jag ledsen är du ledsen med mig. är du ledsen så gråter jag med dig. vi är som piff och puff, som ed edd och eddy. jag kan inte förklara hur tacksam jag är, jag vill bara skrika ut tack men det är inte tillräckligt. att du följer med mid och delar min högsta dröm med mig är också ofattbart. jag vet inte vad jag ska säga, annat än att vi ska ha det riktigt jävla underbart i england. de ska slå allt. och vi ska aldrig, någonsin, komma in i ett förhållande där vi mår så pass dåligt som vi faktiskt gjorde då. vi förtjänar det inte, inte för en fucking sekund. jag tillåter dig, aldrig någonsin att komma in i sådant skit igen. vi måste ha någon som kan hantera oss, som vet hur man gör för att visa att man bryr sig och inte bara säga det. den dagen du säger upp vänskapen med mig bryter jag in dig i ditt him. precis som en viss annan nämde att ahn skulle. men jag gör det, på riktigt. för jag kan verkligen inte stå ut utan dig vid min sida. jag behöver dig för att kunna andas. och uppkommer det någongång något problem så vet du var jag bor. och jag vet vart du bor, säg bara till och jag kommer på en gång. jag älskar dig så jävla mycket och jag står inte ut att låta dig genomgå sådant skit igen. right?

thats what friendship is all about.

jag älskar dig så jävla mycket.

phew, nu är det lugnt och skönt här hemma! haha. när jag hoppade av bussen i agnesberg vid halv sex tiden mötte jag mamma, linus och linnea - mina sötnosar! sen har jag och linnea busat gärnet i över en timme. haha, är fan helt slut nu efter det, och dessutom så suger huvudvärken all kraft ur mig. blä.
jävla ögonfittläkare. mamma har ring runt hela jävla dagen och inte en endaste avdelning har fått in min remiss, och ingen vet någonting om hur lång tid allt ska ta. fan, läkaren jag träffade på akuten sa att det skulle gå fort eftersom det var såpass allvarligt, men tjena. idioter. snart skär jag ut era jävla ögon, då ska ni få känna på smärta!

dagen spenderades med lisa och det var mycket trevligt får jag lov att säga. vi gick mest runt och kollade affärer och promenerade ute i det trevliga regnet. blä. men det var trevligt att träffas iallafall, inte ofta vi ses liksom! så tack lisa för en trevlig dag! <3

nu har kenneth och molly åkt iväg för att köpa middag på grekiska kolgrillsbaren! så jävla gott. ska äta sovlaki med pommes, mums säger jag bara!

har inte mycket mer att skriva förtillfället.

i'll be back

hej & hallå, nu har jag precis varit ute med vovven & det är kallt som satan, brrr! jag måste verkligen köpa en halsduk. haha, men iallafall, nu ska jag gå och ta någonting litet att äta sen ska jag bege mig till stan för att träffa min käre vän lisa, getis! det var grymt längesen, om man inte ska räkna med den lilla stunden vi fick i dublin i juni. haha. trevligt värre ska det iallafall bli!

"Polisen meddelar att man gripit några av Usama bin Ladens släktingar. De personer som nu sitter i säkert förvar är Usamas mor Marme Laden och hans två bröder Choko Laden & Remu laden. i lördags kväll tillfångatogs även hans syster Pina co Laden, man spanar nu efter hans kusin Sal laden"

hahaha, åh! vi skrattade så tårarna sprutade igår när vi hittade denne. åh sjäälis! kom tillbaka, jag saknar dig redan, trots att det bara var ungefär åtta timmar sedan du åkte. nu är du 51 jävla mil ifrån mig, jävla äckel avlånga sverige. trots avståndet är jag så jävla tacksam för att du finns vid min sida, du är världens bästa vän & världens absolut bästa sjäälis. du är något alldeles extra!

   
 

nu ska jag fortsätta lyssna på jens, sakna sjäälis, och göra ingenting. fan vad skönt!

pusspuss!

jag kom hem för inte speciellt längesen och nu sitter jag här ensam i mitt rum och har precis duschat. tomt är det nu när sjäälis har åkt hem. blä.

vi vaknade av att klockan ringde åtta i morse, sedan åt vi lite frulle och sedan bar vi oss iväg mot bromma flygplats. där var det "hejhej, ses om ett år eller något!" suck.. det är verkligen lika tråkigt varje gång. tycker att det är helt otroligt att det ska behöva vara 66 mil mellan någon man tycker om så mycket och har så jävla roligt tillsammans med! urk, men vad ska man göra? jag är glad att jag har en sådan fin vän vid min sida ändå, trots avståndet. 

idag tror jag inte att det händer så speciellt mycket,.. men jag är inte på topp, så jag klagar inte, haha. men man vet dock aldrig vad som händer, men det lär visa sig.

nej nu ska jag klä på mig lite och sen göra nudlar! mums.
bilder och så kommer senare <3

ny dag och nya tag! woho! igår kväll svullade vi en jävla massa popcorn, kollade på "morgan påhlsson" men den laggade så vi gav upp, gjorde oss ordning för sängen och satte på ett avsnitt av morden i midsommer, som vi båda gillar som fan! hih. äntligen någon som ser det braiga i det. vi somnde rätt snabbt och vaknade av att klockan ringde klockan elva, trodde vi ja. inatt ställde man ju tydligen om klockan, så den var ju bara tio, men men. att tjäna en extra timme gör inget!

nu har vi precis ätit frukost och så. ska väl färga sjäälis hår snart och sen så småning om ska vi väl bege oss in mot stan. vi ska se "låt den rätte komma in" på bio vid halv sju tiden! den verkar jättejättebra, så det får vi hoppas.

jag skriver mera senare!

puss så länge