Fullsmockat
Nu är jag hemma igen. Det har varit en trevlig dag, men mitt humör skulle det ju vara roligt att halshugga eller hacka i småbitar. Hur fan kan det vända så fort? Upp och ner hela jävla tiden. Lagom irriterande. Vore ju dock trevligt om det var pms, så man kanske får känna sig lite kvinnlig igen. Var ju ungefär tre månader sen.. Okej. Intresseklubben anteckar. Haha.
Nog om det. Mötte Malin på pendeltåget och sedan gick vi av på centralen där vi köpte mat på donken. Jag köpte dock bara en milkshake, vilket jag inte borde göra efter alla gånger de har smakat skit. Borde fan lära mig någongång, men icke. Sen tog vi tåget till vidare mot Älvsjö och redan vid där var det fullproppat med människor. Drygt.
Mässan var väl okej, men det är nästan bara jobbigt när det är så himla fullsmockat med människor precis överallt. Man får inte en chans till att kolla igenom saker och ting eller se och höra bra på föreläsningarna. Men sånt är livet, trevligt får jag väl lov att säga att det var iallafall. Vi ska troligtvis dit i morgon igen, haha. Får nämligen gratis inträde pågrund av att Bella blev uppraggad av en vakt där som ska släppa in oss helt gratis. Bella är hans lilla prinsessa. Haha. Trots att han fick värsta rådissen. Men men. Vi får se hur det blir med den saken.
Efter mässan åkte vi vidare till Kista centrum och kollade runt lite. Hittade ett par jeans som jag verkligen vill ha, men tyvärr kan jag inte prioritera det just nu. Vi åker ju snart till London och jag antar att det är viktigare att lägga pengarna på det. Jag får kolla på jeans där istället!
Nu har jag precis ätit middag. Rostbiff och potatisgratäng. Mums! Haha, trots att jag åt det för ungefär tio minuter sedan så sitter jag redan och proppar i mig godis.. Det blir min lördagkväll det. Kul. Inte.
Jag uppdaterar senare.
Puss!
Fotomässan
Nu har jag fixat iordning mig och ska alldeles strax gå till pendeltåget. Där möter jag Malin och sedan åker vi till Älvsjö och möter Bella och Johanna där. Fotomässa, är det ju som sagt och det ska bli helkul. Jag hoppas att man får lite inspiration och kanske lär sig ett och annat. Haha, det behövs just nu känner jag. Känns som att jag står still när det gäller foto.
Nej, nu måste jag rusa så jag inte missar tåget med Malin på.
Puss!
Viktigaste
Godnatt på riktigt.
Du får inte ha mig som en dröm, när jag vill vara din verklighet.
Nu har jag loggat ut från msn. Stängt ner alla internetfönster. Men mitt hjärta måste få luftas. Att gå och lägga sig med en massa tankar snurrandes i huvudet och dylikt är bara frustrerande. Jag vill inte tänka, jag vill inte drömma, jag vill inte komma ihåg. Varför ska minnen smärta något så enormt som det gör? Jag skulle vilja radera allt, och börja om på nytt. Det jag skulle vilja behålla vid min sida är mina vänner, de går inte att ersätta. Inte på något vis. Och min familj. Men där finns det många ändringar att göra. Det orkar jag inte ens fundera kring, det gör alldeles för ont.
Egentligen vet jag inte vad det är som tynger mig just nu, men någonting är det. Tårarna vill falla, men de kommer inte. De vill inte lämna mig.
Jag har knarkat en låt idag och det är inte vilken låt som helst. För det första så är det en svensk artist och för det andra en svensk låt. Inte ofta jag lyssnar på sådana. Men den är så fruktansvärt vacker och betydelsefull. Och Sonja Aldén som är sångerskan gör den så enormt bra. Hennes röst är någonting speciellt.
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.
Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.
Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro
Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.
För mig talar texten för sig själv. Det finns så himla mycket sanning i den och så mycket att relatera till. "Du får inte ha mig som en dröm, när jag vill vara din verklighet" Jag älskar meningen men samtidigt smärtar den i mig då jag kopplar den till väldigt mycket just nu. Jag vill inte att du ska ha mig som en dröm. Jag vill vara din verklighet.
Jag önskar att jag hade någon här just nu. Jag behöver närheten, så himla mycket. Jag behöver känna någons hjärtslag emot min kropp. Jag vill känna verklighet och liv. Det är så ensamt, så tomt och så svagt. Även fast jag känner att jag växter i mig själv mer och mer för varje dag som går, så saknar jag det så mycket. Jag lär mig och jag utvecklas. Lär mig att vara ensam, utvecklar olika sidor av mig till någonting bättre. Jag antar att jag blir en bättre människa av att gå igenom det här, men ibland önskar jag att det vore lättare och att stunder som denna inte existerade.
Härom dagen diskuterade vi det här med stress och att klara av att vara ensam och bara koppla av, i skolan. Jag funderade över mig själv och kom fram till att ensamheten är det som skrämmer mig allra mest. Att sitta ensam, utan mobil och utan musik i flera timmar med endast mig själv och mina tankar, skulle få mig att få panik. Jag måste hela tiden ha kontakt med någon, någon måste få veta att jag lever och var jag finns och vise versa. Jag kopplar aldrig av och det är någonting jag måste ändra på, för min egen skull. Mina mobiler är jag. Där jag kan nås, där jag kan nå andra. Men hur skulle man se ut utan dem? En dag utan dem kan jag inte ens tänka mig i det här läget. En dag utan att smsa och ringa till Malin, en dag utan att ringa till Mamma hundra elva gånger för att fråga onödiga saker? Nej. Det går inte. Jag behöver dem. Varför är det så egentligen? Är det för att jag behöver bekräftelse på att jag inte är ensam? Som jag faktiskt känner i vissa fall? Jag vet inte. Jag blev bara skrämd över hur beroende jag faktiskt är av min mobil.
Den här veckan har jag tänkt ovanligt mycket när jag åkt till och från skolan. På tunnelbanan och på bussen, med hörlurar och dånande musik i öronen.
Egentligen skulle jag vilja ha en liten smidig bärbar dator vid såna tillfällen och skriva ner mina tankar då för då skulle det komma ännu mer direkt från hjärtat. Jag skrev ett sms den elfte november när jag satt på tunnelbanan påväg hem för att komma ihåg mina egna tankegångar:
"Hur ska jag någonsin kunna förklara hur glad jag är tt jag har mina vänner omkring mig? Det finns inte ord som räcker till, inga ord jag vet om iallafall. Hur skulle jag orka ta mig igenom svårigheterna i livet utan människor som räddar mig gång på gång när jag faller hejdlöst, utan att ha någon som får en att le och skratta även fast man känner sig splittrad. Jag ska inte vara ledsen och känna mig ensam, men ändå gör jag det ofta. Jag har många som vill mig väl och som ställer upp vad det än gäller. Jag borde vara tacksam. Och det är jag. Men jag borde vara mer tacksam utåt. Vem är det som har skickat dessa änglar till mig egentligen? Mina änglar till vänner. Jag är nog värd deras kärlek egentligen. För den är överflödig och enorm, och jag är ändå bara så liten. Jag är bara en. Jag skulle inte klara mig utan den kärleken för det är den som väger allra mest. Utan era stöttande kramar, utan era glädjespridande leenden. Hur skulle allt vara då? Jag älskar er så jävla mycket och det hoppas jag att jag någongång ska få bevisa för er. Ni är värda all kärlek och lycka i världen och jag är hemskt ledsen om jag inte är rätt person att ge er den. Ni är mina änglar och jag gör allt för att få se er lyckliga. Lämna mig aldrig någonsin. Snälla, lova det?"
Ja, så skrev jag. Och precis så känner jag. Det var i tisdags och jag satt och tänkte igenom dagen innan jag skrev ned detta. Jag kommer ihåg känslan jag kände. Känslan av att trivas, av att känna sig älskad och känslan av att vara omringad av människor man ställer upp för vad som än händer och som gör det samma för en tillbaka. Jag är så otroligt tacksam. Jag tänker inte nämna namn, men de jag pratar om vet att själva. För jag hoppas jag visat min uppskattning för er tillräckligt mycket? Annars har jag misslyckats med något mycket stor här i livet.
Jag vet inte vad meningen med blogginlägget var, men nu är det skrivet. Jag måste försöka sova nu, och mitt hjärta har trots allt blivit ett kilo lättare nu. Och det är inget annat än skönt. Hur ont de än gör så:
Just a little bit more
Fan vad jag är trött, eller seg rättare sagt. Huvudvärk har jag också. Blä. Jag tror det blir en hemmakväll ikväll faktiskt. Tror inte jag orkar någonting annat.
Efter plugget åkte jag, Bella och Cicci till Nacka forum en sväng och kollade på New Yorker och lite andra butiker lite snabbt, sen drog jag och Bellsi till stan. Jag köpte stövlarna, en tröja/klänning, en bh med matchande trosor och ett par svarta jättefina strumpbyxor av lite tjockade material. Jättefina grejer faktiskt, jag är hel nöjd! Bilder kommer upp senare, det kan jag lova. Haha, någonting måste jag ju ha att sysselsätta mig med ikväll..
Nu är det alldeles strax mat. Fläskfilé och pommes ska vi äta. Fyfan vad gott. Ah, min mage kurrar, jag åt trots allt bara nudlar till lunch.
Uppdaterar senare.
Puss!
An ordinary day
Nu sitter jag i skolan och just nu har vi mediekommunikation. Vi ska fixa i ordning inför ett arbete som går ut på att intervjua en reklamyrkesroll och ta reda på en massa negativa och positiva sidor inom detta. Jag förstår knappt syftet med arbetet eller hur vi ska gå till väga men det löser sig väl. Haha. Det står redan still. Men vi löser det på något sätt. Vi är ju vi och vi är ju grymma. Ha!
Efter mediekommunikationen har vi historia och för en gångs skull ser jag nästan fram emot den lektionen. Haha. Fråga mig inte varför, om jag känner oss så vet jag hur den kommer bli. Vi kommer flumma runt, skratta, driva med allt som rör sig och kanske läsa och diskutera något som har med historia att göra. Haha. Vad mer än herregud kan man säga? Pff.
Efter skolan ska jag med Bella och kanske någon mer (?) in till stan och shoppa lite, ska även träffa pappa en snabbis. Ska köpa ett par skor och en jättefin tröja, sen blir det nog även lite mer smått och gott. Har en presentcheck på H&M att spendera och det gör man ju lätt, så det blir nog en hel del. Haha.
Nej, nu ger vi upp de här skitarbetet och tar lunch istället.
Antar att ni hör mig senare ikväll, då kanske det blir något intressant skrivet.. för ah. Nej, nu blev det ju aptrist. Som vanligt. HÖHÖ!
Puss!
I'll try to fix you
Skolan idag gick helt okej, trots att jag har mina upp och ned gångar. Hade foto första lektionen där vi redovisade våra portträtt bilder vi var ute och fotade förra veckan och sedan gick vi igenom nya uppgiften inför nästa vecka. En gengrer uppgift som faktiskt ska bli grymt rolig att genomföra. Ska ge gärnet nu! Iallafall göra mitt bästa.
Efter det hade vi idrott, teori tack och lov. Och därefter engelska och den var lika seg som vanligt. Fyfan, det fungerar inte att ha den så sent, ingen orkar. Varken eleverna eller läraren. Bra undervisning eller inte.
Jag har funderat på en sak väldigt mycket idag och det är saker som dämpar min ångest jag känner för diverse saker här i livet. Jag hatar det, jag får bara mer ångest av att tänka på vad som dämpar ångesten jag känner inom mig. Att äta kan dämpa den, även att dricka (jag syftar inte på alkohol). Närhet av andra människor dämpar den också extremt. Jag kan inte vara ensam. Det är nog min allra största rädsla här i livet, att vara ensam.
Nej, äsch. Jag ger upp. Vill inte att det ska bli något deppinlägg. För jobbigt. Nu ska jag istället slänga mig i min underbara säng och kika på Navy CSI och hoppas att jag somnar någongång.
Puss!
Don't stop me now
Underbar dag, nästan
Fan! Jag orkar inte med fler motgångar, men samtidigt känns det skönt att vi kan vara sjukdomen på spåren så jag får veta vad det är för jävla skit som gör så fruktansvärt ont i mig ibland.
Efter att jag varit där åkte jag till skolan och vände lika snabbt ungefär. Vi skulle på fotoutställning på Kulturhuset och ja, det var vi. Skrev en bildanalys och sen drog jag, Johanna och Bella vidare och glodde i affärer. Jag köpte en jättefin sjal. Bild kommer! Vi var även och provade korsetter och ah! Ge mig pengar så jag kan köpa en! Det var grymt skönt att ha på sig och man fick dessutom snygg figur. Vill, vill, vill. Den jag vill ha kommer in på tisdag och kostar över tusenlappen. Vi får se hur det där blir, annars får jag väl fan operera mig då. Haha. Som att det är billigare? Pff. Äsch. Jag överlever.
Nu sitter jag här. Trött och seg. Jag är så otroligt less på att alla motgångar kommer på samma gång. Först ögat, sen magen. Vad händer här näst? Kommer väl bryta benet eller något. Blä. Jag mår sämst av att tänka på det. Varför drabbar allt mig? Jag undrar verkligen det.
Nu ska jag ta massa jävla egobilder och sen äta. Skriver mer sen och lägger upp lite bilder från idag.
Puss!
Trött
Nu har jag nyss duschat och tagit mig en sväng till affären för att köpa två redbull samt prata med Älskling i telefonen. En redbull dricker jag just nu och en måste jag ha för att överhuvudtaget orka vakna i morgon. Haha. Härligt beroende, eller inte. Oekominiskt och ohälsosamt, men vafan! Man lever bara en gång.
Dagen har varit väldigt trevligt trots detta pissväder. Regn, regn, regn och ännu mera regn. Jag hade mina väldigt trasiga skor på mig och det resulterade i att jag fick gå i dyngsura skor hela dagen. Ej trevligt. Men man lär sig väl av sina misstag? Eller inte.
Alltså jag orkar inte skriva? Ni får ursäkta mig, men mer än så blir det inte skriver förtillfället. Haha.
En halv puss!
Godmorgon
Nu måste jag gå.
Puss!
Faller
Vissa dagar orkar man bara inte.
Untill the last of days
Puss och godnatt!
Saw V
Jag måste säga att jag inte tycker att Saw V var så värst bra. Den var faktiskt rejält jävla seg och ah, nej. Den var inte alls i samma nivå som de andra. Men men, vi hade det mysigt ändå. Och det är väl det som räknas? Haha. Lite roligt att Adam Tensta kommer in på samma bio som oss. Ofta liksom? Hur stor är chansen. Först träffade vi på honom igår på tunnelbanan och idag på bion. Jag tror han förföljer oss. Japp. De tror vi allt.
Jag vet inte alls hur jag ska göra i morgon, om jag ska gå till skolan eller inte. Vi har bara svenska och det känns så jävla värdelöst att gå dit när jag inte ens mår hundra procent bra. Sen ska vi ha boksamtal också, men jag har inte läst/lyssnat klart på min bok. Så det går ju typ inte. Men jag får se hur det blir. Det visar sig ju.
Orkar fortfarande inte skriva. Var fan har min skrivlust tagit vägen? Försvunnit totalt. Suck.
Äsch. Hejdå.
Candleoholic
Jag är trött och har ont i magen. Helst av allt skulle jag vilja ha en mysig liten sötsak här och ligga i sängen under täcket, kolla på en skräckis och mysa. Men icke då. Sån tur har man inte..
Men ska ju iallafall på bio senare ikväll med Bella, Malin och Sofie. Saw V blir det, woho! Det blir nog trevligt som vanligt.
Var och handlade lite idag med mammi och Kenneth. Köpte typ fem stora blockljus och massa andra småljus, så nu är mitt ljuslager fyllt! Haha. Så jävla mysigt är det och det behövs faktiskt lite då och då. Äsch, nu ska jag gå och ta en varm jävla dusch.
Puss!
Upptäcka världen
Jag orkar verkligen inte skriva mer, haha. Uppdaterar i morgon istället. Men tack för att ni finns, Bella, Malin & Sofie. Ni förgyller min värld. Jag älskar er <3
Once gone
Nu är jag vaken, nyduschad och redo för en lördag med massa skoj, förhoppningsvis. Vet inte exakt vad som händer med jag ska iallafall umgås med mina älsklingar Bella och Malin. Emma och Sofie kanske följer med också? Beror väl lite på vad vi ska hitta på och så. Kanske blir fest, och om inte tror jag vi ska gå på bio. Det blir hur som helst trevligt vad vi än hittar på. Alltid trevligt med de människorna omkring sig!
Magen känns ytterligare lite bättre idag, har nästan inte ont alls. Fick dock lite känningar när jag åt en macka, men det går nog över får jag allt ta och hoppas på. Knarkar alvedon och omeprazol och hoppas på det bästa.
Puss!
CHRIS DREW <3
CHRISTOFER DREW "NEVERSHOUTNEVER" <3
KOLLA.
Here goes nothin'
Nu kom jag hem för ungefär en halvtimme sen. Kvällen blev väldigt kort men ändå trevligt. Jag mötte Bella i Gullmars och sen tog vi buss därifrån till Louise, fast först stannade vi till i Brandbergens centrum och köpte överdrivet mycket godis. Ungefär ett kilo plockgodis plus lite extra, och självklart en två liters cola. Haha! Mums! Bra sällskap, massa svull och en tv är helt perfekt. Tack för en trevlig kväll, trots att jag inte var på topp och känner nu att jag var grymt tråkig. Men jag hoppas att ni inte storknade helt av min tråkhet. Vi får se till att det kommer en likadan kväll snart i framtiden, så alla kan stanna kvar också. Vore megatrevligt. Tack för att ni finns! <3
Eftersom vi var tvugna att åka ifrån Louise rätt tidigt begav jag och Bella oss in till stan. Där vandrade vi runt i någon timme eller två. Grymt kaosig kväll. Poliser överallt. Bråk överallt. Haha. Stockholm en fredagskväll helt enkelt men ikväll var det faktiskt värre än vanligt. Äsch, roligt att kolla på när det händer något! Vi tog en snabbsväng på donken också, sen begav jag mig hem och nu sitter jag här och degar, som vanligt. Ingen ovanlighet. Haha. Tack för allt Bella, du är världsbäst. Utan dig hade jag inte kommit någonstans. Du ger mig energi och kraft till att orka med livet. Jag älskar dig!
Just nu sitter jag och tittar på klipp från youtube, med Nevershoutnever! Och jag är så jävla kär! Haha. Hans röst, hans utseende, hela alltet är perfekt! Ah! Ge mig människan. Nej justja, jag och Malin ska dela. Grr, kom till Stockholm snygging så ska du få se på andra bullar! Hahah.
Nej, har inte mycket mer att skriva just för tillfället. Ville bara berätta lite kort om kvällen och att jag fortfarande lever. Haha. Magen känns fortfarande konstig och jag har lite ont emellanåt, men så länge inte krampsmärtorna kommer tillbaka, så kan jag behärska mig och överleva.
Puss!
Hektiskt dygn
Har inte skrivit på år och dar känna det som, även fast det bara var två dagar sen. Det har hänt en hel del sedan dess och det är orsaken till att jag inte hunnit och orkat skriva. Igår vid tre tiden fick jag enorma smärtor i magen, vilket vi trodde var/kanske är/ magkatarren. Ingen som vet vad det är säkert. Jag fick iallafall två alvedon av skolsköterskan, men dessa hjälpte bara i ungefär tjugo minuter när jag var på väg hem. Vilket i sig var tur, hade inte varit skoj att ha så ont bland massa folk. När jag kom hem igår gick jag och la mig och sov i någon timme, och vaknade sedan av att smärtorna hade kommit tillbaka. Då åkte vi in till akuten. Tog lite tester och dom klämde lite på mig. Ingenting fel. Däremot togs min livshistoria upp, haha. När jag var liten var jag allergisk mot komjölk, men detta växte bort vid ungefär tre års ålder. Jag fortsatte dock att dricka sojamjölken på grund av att detta kunde ändras och komma tillbaka med andra symptom. Men nu är det så att det kan vara så att det har "kommit tillbaka" och kan vara andledningen till mina smärtor och mitt ständiga illamående. Eller så kan det vara frågan om laktos, mjölk eller gluten allergi.
När vi kom hem från akuten kändes magen bra, "krampsmärtorna" hade avtagit så jag tog mig lite ravioli att äta. Då kom smärtorna tillbaka direkt. Låg och grät i sängen och hade allmänt ont, mamma tänkte ringa akuten igen för när någon gråter på grund av smärta är den hög. Och tro mig, när den väl kommer går den inte att hejda. Det smärtar så otroligt. Men jag tog två alvdeon till, och två stycken andra mediciner och försökte sova. Gick inte på tre timmar, men tillslut somnade jag i utmattning. Tack och lov.
Idag väcktes jag av att mamma ringde och sa att jag redan fått en tid till vårdcentralen för att göra en grundlig undersökning på detta. Eller rättare sagt på mig. Tog blodprover och pratade med doktorn. Hon kunde dock inte göra mycket mer än att vänta på att få remissen från akuten igår, då de värderna spelade mycket in i detta. Så när hon fått den skickar dom ett brev hem till mig, så ska jag få komma och göra njur & lever prover, samt en himla massa annat. Kanske blir en sväng till allergi-kliniken också. Det visar sig.
Nu lever jag iallafall. Haha. Har i princip sovit hela dagen och de gångerna jag varit ute har känts jobbiga. Jag förstår verkligen inte. Det kom så snabbt, och sitter i än. Inte det onda, utan känslan av att någonting är fel.
Ska strax gå och äta lite, om jag nu får i mig någonting och sedan bege mig iväg till Louise. Där är Bella, Emma, Denise och jag vet inte om någon mer är där? Det ska bli trevligt iallafall. Trots att jag inte mår bra, så smittar det inte. Och dom som känner mig vet att jag inte klarar av att sitta inne för länge utan att få rent ut sagt damp. Men vi får se hur det känns när jag ätit. Det är det som får avgöra om jag åker eller inte. Så snälla, håll en tumme? Jag vill verkligen iväg!
Puss!
