© you don't even know my name

Nu ska jag alldeles strax bege mig mot bussen till Solna centrum. Ska träffa Bella och Johanna där, sen har vi ett och annat att göra. Har faktiskt inte speciellt mycket mer att säga just nu, men jag uppdaterar senare ikväll, om jag hinner? Har massa att göra!

Puss!

Fan vad irriterad och allt där intill jag är just nu. Efter skolan åkte jag med Emma och Cicci en sväng till Slussen för att kolla lite på Gina, jag är på jakt efter en fin klänning tills på fredag. Testade några där och jag blev så himla kär i en av dem! Men dom hade såklart inte min storlek, som vanligt. Alltid samma visa.
Så jag och Emma åkte vidare in till stan och gick till två Gina Tricot affärer där, men där hittade vi inte ens klänningarna överhuvudtaget? Så det var ju kört. Jag ringde Molly och fick sällskap till Solna centrum, där klänningarna inte heller ens verkade existera? Så vi for vidare mot Kista, och där fanns dom inte heller. Vad fan är problemet? Alltid när jag hittar någonting som sitter bra och som jag tycker är fint rakt igenom, så finns de inte? Jävlar vad arg jag blir. Jag hatar att vara 1.53 centimeter lång, vara kurvig och ha de former jag har, klädhelvetena passar ju inte? Finns knappt någonting som sitter fint. Deprimerande är fan vad det är.

Och det känns ju kul att alla andra kommer vara mycket finare än mig på min egna 18års-fest. Jätteroligt, jätteuppiggande, jättemotiverande. Verkligen.

Ibland vill man bara, blä. Jag vet inte, gå upp i rök?

Livet är inte speciellt roligt och händelserikt just nu. Skrivlusten har dessutom sprungit och gömt sig totalt. Väldigt tråkigt för jag känner verkligen suget efter att skriva, men när jag väl börjar finns det ingenting att säga. Den kanske dyker upp någongång inom snar framtid, det får man ju varje fall hoppas.

Nu ska jag lägga mig i sängen och glo på tv. Och i morgon ska jag sova hela dagen, observera hela!

Godnatt

Jag har haft en trevlig dag, kväll, natt. Trots att mitt humör kanske inte var det bästa idag på dagen. Hade myskväll/filmkväll/svullkväll hemma hos Bella med Cicci och Malin. Det var underbart, som vanligt. Jag älskar sånt, mer sånt till folket och alla skulle vara gladare!

Nu är jag trött som tusan och ska jag strax se på CSI och sen nana, orkar inte skriva mer.

Puss

Det finns vissa saker jag verkligen inte orkar med eller accepterar. Det är falskhet. Alla älskar inte alla, det är en självklarthet. Men varför kan man inte iallafall bete sig trevligt? Alla  är fan värd att  bli bemött på ett trevligt vis, och inte på ett iskallt och okänsligt sätt.

Skolan blir bara på något sätt bara värre och värre, jag kan inte direkt sätta fingret på vad det är som gör det så, men det går fan bara utför. Jag hatar att se människor må dåligt, jag hatar se människor behandla andra dåligt. Jag har någonting inom mig som skaver och känns fel. Någonting står inte rätt till. Hur mycket jag än vill förändra det, så känns det som en omöjlighet.

Varför låtsas vara någons vän för att dagen efter vara den's fiende? Jag förstår verkligen inte.

Allting jag önskar mig just nu är att må bra. Slippa huvudvärken, slippa febern, slippa hostan, slippa förkylningen. Bli frisk helt enkelt. Men så jävla lätt ska det inte vara, nejnej.

Blä. Och inget plugg har jag fått gjort idag heller. Jag är så jävla dålig.

Jag önskar att jag hade en öppen famn att slänga mig i, känna armar svepa om mig, där man bara kan ligga och känna sig trygg, Är det för mycket begärt?

Jag orkar inte skriva.

Om man tänker på vilken tid jag ska upp i morgon, så borde jag verkligen sova för längesen. Men icke sa nicke, klart som fan att jag inte gör det.
Har inte bestämt mig om jag ska gå till skolan i morgon eller inte, suck. Har världens beslutsångest, som vanligt. Det känns så jävla värdelöst att gå, men samtidigt vet jag att jag har en del viktiga lektioner. Känns ändå tragiskt att jag ska gå en dag till i skolan med feber, så jag antar att jag får ta febern i morgon när jag vaknar och se då? Ja. Så får det bli. Det löser sig nog på något vänster.

Om en halvtimme ska jag krypa ned i sängen och kika på Navy Cis och förhoppningsvis somna efter det.

Förlåt för att min blogg har blivit så tråkig på sista tiden, men skrivlusten försvann samtidigt som livslågan. Man kan ju hoppas att den dyker upp från ingenstans snart igen. Det är frustrerande att vara utan.

Good night.

Nu sitter jag i skolan och gör absolut ingenting. Vi har bosatt oss vid ett par datorer och sitter här, degar och kollar runt på massa onödiga saker. Blä, jag är inte alls peppad på att göra skolarbete eller på någonting annat heller för den delen.

I morse när jag vaknade tog jag febern, låg då på 37.5. Och det är för mig ganska mycket feber för normalt ligger jag på runt 35,9. Börjar bli jätteansträngande nu faktiskt. Varit ute och farit flera dagar i rad med feber i kroppen och det kan jag lova tär på krafterna..

I eftermiddag ska jag till Kenneth's jobb där jag ska APU:a och hälsa på dem. Blir på marknadsföringsavdelningen så jag tror att det kan bli skoj att hålla till där och se vad de sysslar med om dagarna.

Nu måste jag ut och ta friskluft innan jag svimmar.

Puss

Jag saknar att bara sitta på det där jävla golvet i vårat rum på vandrarhemmet och vara helt tysta, för att sedan brista ut i skratt åt något av allt de roliga som hände oss. Jag saknar att bara sitta där på älsklingsgatan med en iskall redbull i handen och skratta åt allt jävla folk som passerade. Jag saknar att äta all jävla äckelmat som gjorde en så jävla illamående efteråt. Jag saknar att hälsa på snubbarna på vandrarhemmet varje gång man gick in och ut. Jag saknar att bara gå fram och tillbaka på gator där man aldrig någonsin gått förut. Jag saknar att höra Laxen säga "nononono". Jag saknar våra disskutioner om isbjörnar. Jag saknar alla jävla pundare på vandrarhemmet. Jag saknar den svenska prästen. Jag saknar alla blickar vi drog åt oss. Jag saknar att ligga i sängen på vandrarhemmet trots att fjädrarna skar in i ryggen. Jag saknar Mcfly-konserten. Jag saknar våra mysiga stunder på toaletten. Jag saknar fan till och med brandlarmet mitt i natten och "hoho-mannen".

Jag skulle göra allt för att få åka tillbaka, och stanna. Jag hatar att vara här, på ett ställe där man inte är lycklig. Jag vill så gärna åka tillbaka, nu, nu, nu.