Suckiluckie
Fan vad irriterad och allt där intill jag är just nu. Efter skolan åkte jag med Emma och Cicci en sväng till Slussen för att kolla lite på Gina, jag är på jakt efter en fin klänning tills på fredag. Testade några där och jag blev så himla kär i en av dem! Men dom hade såklart inte min storlek, som vanligt. Alltid samma visa.
Så jag och Emma åkte vidare in till stan och gick till två Gina Tricot affärer där, men där hittade vi inte ens klänningarna överhuvudtaget? Så det var ju kört. Jag ringde Molly och fick sällskap till Solna centrum, där klänningarna inte heller ens verkade existera? Så vi for vidare mot Kista, och där fanns dom inte heller. Vad fan är problemet? Alltid när jag hittar någonting som sitter bra och som jag tycker är fint rakt igenom, så finns de inte? Jävlar vad arg jag blir. Jag hatar att vara 1.53 centimeter lång, vara kurvig och ha de former jag har, klädhelvetena passar ju inte? Finns knappt någonting som sitter fint. Deprimerande är fan vad det är.
Och det känns ju kul att alla andra kommer vara mycket finare än mig på min egna 18års-fest. Jätteroligt, jätteuppiggande, jättemotiverande. Verkligen.
Ibland vill man bara, blä. Jag vet inte, gå upp i rök?
