the older i get
jag vaknade vid tolvtiden av att mamma försökte få liv i mig - vilket är lättare sagt än gjort. hah, och efter en halvtimme kommer hon in och säger att någon vill prata med mig. jag tar emot telefonen, halvt vaken - halvt sovande, och hör att det är min supergulliga moster i telefon. hon säger att hon kommer och plockar upp mig om en timme och att vi ska till kista centrum och köpa kläder och fixa mitt hår? jag tackar och tar emot.
vem är så underbart snäll? vi gick runt i precis alla affärer i kista centrum och letade efter skor, jeans, jacka, osv osv osv osv. slutade dock med att vi gav upp letandet efter skor och jacka, men två jättejättefina jeans blev det! tack så jättemycket moster <3
ikväll vet jag inte vad som väntar, jag ska nog inte göra någonting speciellt tror jag. tror jag håller på att bli sjuk, jag snorar och halsen gör ont som fan. usch! ska nog gå och ta en power nap snart, haha. det skulle behövas efter den här shoppingrundan!
jag skriver mera senare.
puss!
no one want's forever
kvällen har bara sprungit iväg, sen jag skrev sist. haha. jag vet inte vad jag har gjort för att tiden ska ha passerat så fort, men tack och lov, det har den! jag har fotat lite, lyssnat på massa bra musik och pratat med underbara människor och bara gjort sånt man gör när man sitter framför dumburken och degar en lördagskväll.
"im afraid to love" - det säger allt, bilden ovan säger allt, jag ser känslan jag känner och är inte det konstigt egentligen? jag älskar att uttrycka mina känslor i bild, det blir så jag och på det sättet så himla äkta. jag måste få ur mig lite tankar, lite skit rättare sagt och det är ett upperligt tillfälle att få ur sig det här och nu. jag ber om ursäkt om det är osammanhängande och sluddrigt skrivet, men det behöver bara komma ut.
jag är rädd, så jävla rädd för att få gå igenom samma sak igen, samma krossade hjärta, samma krossade själ. jag vill aldrig mer känna känslan av att vara en levande död. kommer det hända igen? det vet jag inte, det vet ingen men jag är så fruktansvärt rädd. både för att uppleva det igen, och för att förevigt vara ensam.
tänk om jag aldrig igen hittar någon som älskar mig för den jag är, och som kan ge mig den närhet och kärlek som jag behöver?
jag saknar allt som hade med oss att göra, men samtidigt vet jag att vi är ett minne blott. alla sagor har sitt slut, och det hade vi också. vi var slut, slut precis som allt annat har sitt slut. du och jag tillsammans - våran tid - är ett vackert minne inristat i mitt hjärta, men samtidigt ett fruktansvärt smärtfullt minne. i slutet när allting skedde som fortast vände vårat förhållande sig till någonting smärtfullt och någonting som jag anser vara hotfullt och obehagligt. det är inte så jag vill minnas de två åren med dig, men det är svårt att glömma allt de du gjort nu, såhär i efterhand, i ren förtvivlan. men kom ihåg, det var aldrig smärtfritt för mig. jag har känt samma smärta i bröstet precis som du.
det allra jobbigaste är att sakna närheten. det är verkligen det som smärtar i mig mest. jag saknar att få kyssar, jag saknar att ha någon som ligger och smeker över hela kroppen, jag saknar att ha någon som ligger och berättar hur vacker man är. jag saknar värmen man känner när man ligger tätt intill varandras nakna kroppar, jag saknar att känna någon annans pulserande hjärta emot min kropp, jag saknar att känna livet i kärleken.
jag saknar det så det smärtar i mig, och jag känner mig så ensam.
jag är så rädd för att falla för någon, så rädd för att få fel signaler och bli förälskad. tänk om allt blir fel och jag blir krossad igen? skulle jag klara av det? kan man älska mig? kan jag älska någon igen? det finns så många frågetecken som jag hoppas att få svar på.
nu försvann allt och jag har ingen aning om vad jag ska skriva. jag behövde bara lätta på hjärtat lite. inte för att det känns bättre, men det är underbart att skriva av sig såhär, för att sedan även kunna gå tillbaka och läsa.
livet är inte lätt, men att kämpa och göra sitt bästa är det enda man kan göra. jag försöker, jag kämpar. jag gör det jag kan. tack till alla som hjälper mig tillbaka från det här, - tack. <3
puss!
on my shoulder
det har inte ens gått en timme sen jag skrev sist, och nu är jag här igen. haha. jag har fortfarande lika tråkigt och humöret pendlar upp och ner som jag vet inte vad. kan det inte bara stanna någonstans mitt emellan? well well. life's a bitch and then you die.
en sak jag måste berätta är att jag och bella har gjort en deal, en väldigt betydelsefull deal. haha! fyfan, alltså, allt jag kan säga till dig bella, är att jag lovar dig, en endaste natt och jag förblir din slav tills den dagen jag dör! hahaha. you have my word on that, baby! du vet att jag älskar dig överdrivet mycket va? aldrig utan dig.
jag måste passa på att skriva hur mycket jag längtar efter dvdn med underpojkarna, som spelades in på ett fullsatt croke park, den 1 juni. det var en av de bästa kvällarna i mitt liv, det måste jag fan ta och erkänna.
82300 personer satt där, sjöng med, klappade händerna och njöt, precis som jag. det är en kväll som alltid kommer finnas inprintad i mitt hjärta. fytusan.
molly skickade några bilder som var tagna den kvällen till mig nyss, och jissanes! man ryser, man längtar tillbaka så otroligt mycket. man vill bara kunna återuppleva kvällen, om och om igen.
det är jobbigt att veta att man inte kommer få se dem nästa år. det som hade blivit något av en tradition. det var alltid en höjdpunkt varje år. men inte nu. det kommer faktiskt att saknas någonting, men det är smällar man får ta. dvdn får gå på repeat istället! haha.
man får tänka på att de vilar upp sig under den här tiden istället, skriver låtar, för att sedan komma tillbaka starkare än någonsin och förvåna och chocka oss så som de gjort under alla år! jag längtar.
nu måste jag kolla massa klipp därifrån på youtube bara för det! haha. usch, håret på armarna reser sig så fort man tänker på det. det var så jävla mäktigt. tårar säger jag, glädjetårar, i massor.
här nedanför har ni en bild på sötiströjan jag köpte idag. haha! inte min stil alls, men den är hur stor och mysig som helst. helt underbart skön är den också, är det är ju trots allt det viktigaste, eller hur? haha.
och teddyponken, jag älskar dig fortfarande! hahaha <3
She's comin' over like a suicide
egentligen har jag absolut ingenting att skriva, men i brist på annat skriver jag ändå. det låter lagom sjukt, eller vad säger ni? det gör det iallafall i mina öron, eller ögon, eller hur fan man nu ska tolka det. jag läser ju det jag skriver och tolkar det som sjukt, jag säger ju det inte högt så mina öron tar in det och därefter tolkar det som sjukt. så ah? hahaha. jag är inte normal. punkt och slut pratat om det.
jag har verkligen inte ett skvatt att göra och det är lördag, och klockan är lite över åtta! kan det bli sämre än lördagskväll eller? nej jag tror fan inte det. jag är så less på "vänner" som säger sig vilja umgås och träffas hela tiden, men aldrig kommer till skott och gör det när man väl frågar om man ska ha myskväll, ska på fest, ska gå på bio, osv. blir alltid samma svar, "nej jag kan inte", "nej, jag hinner inte.", "nej jag mår inge bra" eller vafan man jämt får höra.
jag har iallafall gett upp det nu och lagt över det på er, vill man träffas och umgås med en person så gör man det, man säger inte bara att man vill, utan man tar ut tummen ur arslet och gör det också. fan, snälla, om ni inte vill, så sluta säg så jävla mycket då. det gör mig bara besviken.
nu sjönk humöret ner till botten, men jag skriver mera senare. i guess.
måste bara avsluta med att säga att det finns en människa vid namn marcus mikael conny lundh - aka teddy - som är min gud, och att jag älskar honom! men det vet du ju redan eller hur teddy? ihi. <3
puss!
walk away from the sun
Walk away from the sun, come slowly undone
I can see in your eyes i've already won
I could bleed for a smile, i could cry for some fun
Walk away from the sun, and tell everyone
There's so much left in the air
So much to tell from a stare
There's so much left to defend
But i am no fun
seether - walk away from the sun <3
jag vaknade vid tolvtiden och var sjukligt trött. fick besök av vovven och låg kvar och mös en stund. alltid lika trevligt! efter en stund begav jag och molly oss till pendeltåget, åkte till solna station och sedan tog vi bussen till odenplan, typ. och därefter begav vi oss till stan. kollade runt lite och så, köpte en asmysig tröja från cubus! den gillar vi! haha!
nu sitter jag här och är blöt lite överallt och nej, jag menar inget perverst! det regnar som fan ute, och såklart hade jag mina tygskor och min tunna jacka på mig, så blev helt dyngsur när jag och molly gick hem från bussen. blä. kan det inte vara lite fint väder så humöret blir bättre det med? suck! grått, regn, kallt. oj vad lycklig man blir av att titta ut genom fönstret.
jag vill hitta på någonting ikväll, men samtidigt orkar jag inte. det suger att känna två saker, samtidigt. man går liksom emot sig själv, och jag förstår inte? jobbigt är det iallafall.
kanske blir till att stanna hemma ikväll och titta på film eller någonting, eftersom väderhelvetet suger min balle. usch!
jaja, nu ska jag fortsätta lyssna på seether och prata med folk. sen tror jag att jag ska gå och ta en powernap om en stund, fyfan vad skönt! mhm. det visar sig! skriver mera senare, om jag inte far ut och hittar på någonting!
puss!
tied my hands
we used to laugh
At those mistakes we made
Or can you picture then
How we used to drive
And never reach the end
seether - tied my hands <3
nu är jag hemma igen, rätt skönt måste jag erkänna. haha, för en gångs skull känner man så om att vara hemma.. haha, händer inte ofta. jag
åkte till älsklingsandrea vid åtta tiden, och kom hem för tjugo minuter sedan ungefär. det var väldigt trevligt där borta, även fast alla var fulla och glada - förrutom jag. haha. det sög faktiskt ganska rejält, men trevligt var det ändå. jag blev dock jävligt trött och gav upp och begav mig hemåt vid tio tiden, matchade både tunnelbanan och bussen precis, så det gick väldigt snabbt. vips så var jag hemma! haha, inte ofta det händer! fan vad glad man blir! haha. stockholmare? - ja visst! höh.
nu sitter jag här på min kära barstol, har alla ljus tända och lyssnar på seether, fan vad förälskad jag är i det bandet! haha. helt sjukt. lyssnat hela dagen lång. underbart måste jag säga att det är.
vad jag ska hitta på nu återstår att se. ska kolla om jag hittar någon bra film att kika på, annars blir det till att sitta här och slöa, spela spel på blip (haha), och prata med lite folk. om någon är inne?
teddyponken var trött och skulle sova, jävligt trist, ville ju ha sällskap av den knäppjöken som alltid får mig glad, men icke sa nicke. inte idag, inte. höh.
jag kanske skriver ett till inlägg senare, det visar sig! annars blir det en annan dag.
puss!
det är så jävla svårt att inte älska dig, gullunge. du förgyller mina dagar, alla mörka stunder gör du ljusare, du gör mig till en bättre människa. tack för att du finns. jag älskar dig porrunge <3
call my name and i be there
fredag, fredag, fredag. - och gud så skönt med lite ledigthet. jag orkar verkligen inte med skolan just nu, därför ska den här helgen bli extra trevlig, eller någonting. haha. jag ska passa på att ta det lugnt och umgås med mina vänner, dvs om det finns någon som vill/har tid att umgås med mig. haha. det vet man ju hur det brukar gå..
ikväll ska jag troligtvis ut och träffa andrea och lite annat folk, blir lite party party, men jag vet dock inte hur det blir med den delen för mig, eftersom jag varken har det enda eller det andra, men men.. heter man emma mohlén och har otur med allt, hela tiden, så är det väl så det är. men jag måste säga att lite gott sällskap skadar faktiskt aldrig! och när det gäller andrea, min lilla prinsessa, så vill jag passa på att umgås med henne så mycket det bara går.
nu ska jag strax äta middag och sen får vi se vilken tid jag drar iväg mot andrea och co. jag hoppas det blir väldans trevligt iallafall, men man vet ju aldrig. positivt ska man tänka, iallafall försöka! haha!
jag skriver kanske mera ikväll, det beror lite på i vilket tillstånd jag kommer hem! haha. man kan ju alltid hoppas på det bästa. höh.
puss!
fuck me like you hate me
Walk away from the sun, come slowly undone
I can see in your eyes i've already won
I could bleed for a smile, i could cry for some fun
Walk away from the sun, and tell everyone
There's so much left in the air
So much to tell from a stare
There's so much left to defend
But i am no fun
So turn away from the ones who hurt everyone
I can tell by your smile you're coming undone
I could bleed for a smile; could die for a gun
Walk away from the sun and kill everyone
Seether - är bandet som äger mitt hjärta helt och hållet just nu! herregud vad grymma de är. jag har fastnat för i stort sätt alla låtar med dem, som jag hört än så länge. men som vanligt fastnar man mer för vissa låtar än andra. walk away from the sun - texten ovan - är underbart fin. har ni inte hört den, så kolla här! - http://www.youtube.com/watch?v=Dh9x50Jujdk - svår att hata eller vad säger ni?
FMLYHM (fuck me like you hate me) är även den grym! halvsnuskigt och perfekt! haha. dom som känner mig, vet att det passar mig perfekt.
alla låtar har sjukligt bra texter och självklart diggar jag musiken också. det är verkligen perfekt för min smak, haha. lagom rockigt liksom.
jag har även suttit och lyssnat på spice girls halva kvällen. haha! jag och bella har fått nå tuppjuck och sitter och lyssnar på konstig, dvs gammal musik. fan vad mycket minnen de ger. alla gånger man dansade och sjöng till spice girls, alla gånger man klädde ut sig och uppträdde som dem inför klassen. herregud alltså! bring me back, eller kanske inte!
men faktiskt, om man får säga det själv, så gillar jag fan vissa låtar! dom är faktiskt bra på något kontigt jävla sätt. sen minns man den gamla goda tiden dåallt var perfekt, och alla bekymmer inte fanns.
låtarna påminner mig om hur bra allt var en gång i tiden. hur underbart det var att leva livet som barn, utan kärleksproblem, utan att veta hur tuff den här världen verkligen är. det kommer stunder då man verkligen bara vill spola tillbaka tiden och leva livet. den tiden då man gick till dagis, lekte dagarna ut, blev överlycklig av att föräldrar kom och hämtade, osv. man blev lycklig för ingenting på den tiden. lycklig för saker som idag inte betyder ett skit? det är så konstigt. man förstår inte hur tuff världen verkligen är på utsidan när man är under tio år. man ser inte saker som man möts av när man växter upp. saker som slår en och träffar en rakt i hjärtat, om man inte vet hur man ska ta de på rätt sätt. men jag antar att ingen vet vad som är "på rätt sätt" heller så, det kanske var dumt att uttrycka sig så? äh. jag vet faktiskt inte.
livet är så underligt och ibland kan jag inte låta bli att undra vad meningen med det är. vad är det vi ska göra? vad är det vi ska uppnå? vad är det som ska .. hända? jag vet inte. det är frågor som jag ständigt kommer undra över. jag tror inte heller att någon kan svara på dem, antar att de kommer förbli obesvarade.
i morgon är det fredag och skola. ja, i morgon måste jag pallra mig iväg dit. känner redan världen ångest för att jag inte var där idag. usch! men det löser sig nog, så mycket missade jag faktiskt inte trots allt.
och jag antar att man måste ta hälsan före skolan ibland, inte alltid men ibland. det var det jag gjorde i morse, ibland får man faktiskt. haha. okej, jag försöker intala mig själv det är därför jag upprepar det. "ibland får man faktiskt!"
bella är min solstråle, min älskling! jag vet inte vad jag skulle göra utan dig bellababe! alltså, allvarligt talat. jag trodde aldrig att du och jag skulle hitta varandra och bli såhär bra vänner. jag vet inte varför jag inte trodde det, men det kändes bara inte så i början. men fan vad glad jag är att det blev som det blev, att du finns vid min sida betyder så himla mycket! du är en vän som ställer upp för mig vad det än gäller och du vet att jag gör detsamma för dig. tack för att du finns vid min sida varje dag i skolan och hittar på trams med mig, tack för att du får mig att skratta även fast jag ligger nere på botten någonstans och bara ser mörker.
det är två år kvar i skolan nu och fan vad jag ser fram emot den tiden, och det är mycket tack vare dig! hade inte klarat av skiten om du inte fanns där vid min sida och nördade dig med mig.
it's not easy everyday
jag förstår inte hur man kan misslyckas med att blogga så stenhårt som jag gör? jag älskar att skriva, och vill verkligen ha en blogg, där jag uttrycker mig på mitt alldeles egna sätt. varför skriver jag inte då? äh, det förblir en obesvarad fråga, för inte ens jag själv kan svara på den.
idag har jag varit hemma. jag mådde inte alls bra i morse när jag vaknade, och då menar jag både psykiskt och fysiskt. det är inte alls roligt, men jag antar att man måste försöka se ljuset, även fast det är en väldigt lång väg dit, iallafall som det känns. vissa dagar är bättre andra sämre.
idag fyller min älskling - andrea - 17 år. grattis, grattis, grattis i massor till dig! förlåt att jag inte var i skolan idag och kunde ge dig en stor grattiskram och paket, men jag hoppas att du förstår varför jag stannade hemma.
snart fyller jag 18, och du om ett år. sen jävlar är det dags för dig och mig att röja ute tillsammans! så som bara vi - du& jag - kan. jag kan inte beskriva vilken plats du har i mitt hjärta, för den är obeskrivligt stor. du piggar alltid upp mig med dina kramar, du torkar alltid mina tårar när de faller, du ställer upp så som en vän ska göra.
jag hoppas att din 17års dag blir fin och att den i morgon är ett vackert minne inprintat i ditt hjärta.
- jag älskar dig, andrea, glöm aldrig det -
♥
jag antar att jag skriver mera till kvällen, då alla tankar och känslor dyker upp och behöver komma ut, ut ur mig. och hamna här.
puss!
