She's comin' over like a suicide
egentligen har jag absolut ingenting att skriva, men i brist på annat skriver jag ändå. det låter lagom sjukt, eller vad säger ni? det gör det iallafall i mina öron, eller ögon, eller hur fan man nu ska tolka det. jag läser ju det jag skriver och tolkar det som sjukt, jag säger ju det inte högt så mina öron tar in det och därefter tolkar det som sjukt. så ah? hahaha. jag är inte normal. punkt och slut pratat om det.
jag har verkligen inte ett skvatt att göra och det är lördag, och klockan är lite över åtta! kan det bli sämre än lördagskväll eller? nej jag tror fan inte det. jag är så less på "vänner" som säger sig vilja umgås och träffas hela tiden, men aldrig kommer till skott och gör det när man väl frågar om man ska ha myskväll, ska på fest, ska gå på bio, osv. blir alltid samma svar, "nej jag kan inte", "nej, jag hinner inte.", "nej jag mår inge bra" eller vafan man jämt får höra.
jag har iallafall gett upp det nu och lagt över det på er, vill man träffas och umgås med en person så gör man det, man säger inte bara att man vill, utan man tar ut tummen ur arslet och gör det också. fan, snälla, om ni inte vill, så sluta säg så jävla mycket då. det gör mig bara besviken.
nu sjönk humöret ner till botten, men jag skriver mera senare. i guess.
måste bara avsluta med att säga att det finns en människa vid namn marcus mikael conny lundh - aka teddy - som är min gud, och att jag älskar honom! men det vet du ju redan eller hur teddy? ihi. <3
puss!
