it's not easy everyday
jag förstår inte hur man kan misslyckas med att blogga så stenhårt som jag gör? jag älskar att skriva, och vill verkligen ha en blogg, där jag uttrycker mig på mitt alldeles egna sätt. varför skriver jag inte då? äh, det förblir en obesvarad fråga, för inte ens jag själv kan svara på den.
idag har jag varit hemma. jag mådde inte alls bra i morse när jag vaknade, och då menar jag både psykiskt och fysiskt. det är inte alls roligt, men jag antar att man måste försöka se ljuset, även fast det är en väldigt lång väg dit, iallafall som det känns. vissa dagar är bättre andra sämre.
idag fyller min älskling - andrea - 17 år. grattis, grattis, grattis i massor till dig! förlåt att jag inte var i skolan idag och kunde ge dig en stor grattiskram och paket, men jag hoppas att du förstår varför jag stannade hemma.
snart fyller jag 18, och du om ett år. sen jävlar är det dags för dig och mig att röja ute tillsammans! så som bara vi - du& jag - kan. jag kan inte beskriva vilken plats du har i mitt hjärta, för den är obeskrivligt stor. du piggar alltid upp mig med dina kramar, du torkar alltid mina tårar när de faller, du ställer upp så som en vän ska göra.
jag hoppas att din 17års dag blir fin och att den i morgon är ett vackert minne inprintat i ditt hjärta.
- jag älskar dig, andrea, glöm aldrig det -
♥
jag antar att jag skriver mera till kvällen, då alla tankar och känslor dyker upp och behöver komma ut, ut ur mig. och hamna här.
puss!
