Sick of this.
Jag är så jävla less på allt jävla krångel, alla jävla känslor som bubblar inom mig och all jävla skit just nu. Jag hatar dom här dagarna, eller rättare sagt kvällarna, då jag önskar helhjärtat att jag hade en vän nära mig. En vän som ville gå ut och gå en promenad med mig, bara prata, bara vara. Men det finns ingen sådan, inte en endaste jävla levande själ här i närheten som jag har den relationen med. Jag känner mig så jävla ensam, så jävla ofta.
Jag vet att några av mina vänner säkerligen kommer ta åt sig av det här, men det är det ingen som behöver göra. För jag vet att jag har vänner, bra sådana, men jag har ingen här, här hemma i Ulriksdal, eller iallafall i Solna. Ingen som jag alltid kan träffa, utan att behöva åka till andra sidan jorden.
Jag hatar det. Och på den skiten är jag förälskad också. Det är det absolut sista jag orkar just nu. Det gör bara ont och skapar elände.
så kanske livet blir bättre.. för stunden iallafall..
hade jag bott nära hade jag sprungit över jämt, lovar! men orka ju inte springa 55 mil. & det är synd, vad bra det vore annars? <3
