One of the ones
Sist jag skrev satt jag i en liten lägenhet ute på Tyresö, där Jag, Bella, Becca, Johanna och massa till firade det nya året. Inlägget under skrev jag i all hast, då jag var arg, chockad, rädd och besviken. Och ja, jag hatar fortfarande dig och knivar. Usch vilken kväll det var. Allt var så underbart fram tills 00.20 iallafall och det ska jag väl vara glad för. Fick ju iallafall min nyårskyss i form av en hångel-trekant! Tack för de Bella och Becca! Haha.
Kan ju även i all hast berätta att jag fick ett sms på nyårsnatten där det bland annat stog att jag var ett jävla svin, att jag krossat "en viss människa" om och om igen, att jag är så jävla feg och att jag är omänsklig. Förstår ni hur man tar ett sånt sms när man någon timme innan stått bredvid en aggressiv idiot med kniv riktad mot en? Jag kunde inte göra annat än att gråta, jag kände mig fan så jävla förnedrad. Han har ingen rätt i världen att kalla mig för svin för att jag försöker få tillbaka mitt liv och träffar andra? Det har gått ett jävla halvår - ETT JÄVLA HALVÅR. Varför skulle jag sitta hemma, ensam, när jag kan försöka leva mitt liv, träffa folk och må bra? Du är fan inte klok. Jag vet att du läser det här och jag hoppas fan inte att det dyker upp någon liten jävla anonym kommentar, för jag förstår ändå att det är du. Det är fan du som är så jävla feg och inte ens vågar stå för dina åsikter, eller vafan det nu kan kallas.
Jag känner mig inte förnedrad längre, för varför ska jag låta dig krossa mig? Säger du en liknande sak igen, tänker jag anmäla det. För du har ingen rätt i världen att säga såna saker.
Ursäkta utbrottet. Men ja, vad har hänt sen nyår då? Mycket men ändå ingenting, haha. Har renoverat om i mitt rum som sagt och nu börjar alla bitar falla på plats. Är så himla nöjd. Kanske lägger upp några bilder senare, orkar inte göra det precis nu.
Snart börjar skolan också. Hur ska man känna inför det? Jag får panikångest så fort skolan kommer på tal. Jag har ingen ork, ingen motivation, ingen kraft till att prioritera läxor framför vänner. Jag vet inte hur 2an ska gå om jag ska vara helt ärlig. Jag är rädd för att inte klara den, eller för att få IG.
Jag har aldrig fått ett ig i hela mitt liv och det kanske är därför det känns som jorden går under, bara för att jag är nära ett nu? Det är så jävla dåligt gjort av mig att sänka mig så mycket som jag gjort, men jag har ju faktiskt haft en jobbig period nu och det vet alla mina nära om, lärarna också för den delen. Jag borde ta mig själv i kragen och plugga, men just nu känns det som en omöjlighet. Suck, vad ska jag göra? Jag snurrar, tankarna är upp och ned. Jag vet ingenting.
Jag hoppas att det mesta löser sig när skolan väl sätter fart, kanske kommer engagemanget tillbaka? Jag hoppas verkligen det.
Nu ska jag gå och hoppa i min säng och sjunga med min ljuva stämma.
Puss på er!
well, det är en sjukdom att vara besatt. och på ett visst sett hoppas jag att han söker hjälp, för någonting i honom är allvarligt sjukt, och du ska inte behlva stå ut med hans sjukdom.
vi kör en pluggdag på söndagar? haha, jag peppar dig. pussy <3
