Längesen.
Det var faktiskt längesen jag grät, men ikväll blev det så av någon konstig anledning, eller konstig och konstig. Jag är väl inte mer än människa - ibland rinner känslorna över och måste ut. Men jag tycker det kan vara skönt att gråta, man känner sig lättare och friare när man sedan torkat tårarna och tagit sig upp på fötterna igen. Även fast man ligger nere på botten den tiden som tårarna rinner, rinner och inte går att hejda, så är det trots allt en befrielse när man tillslut tagit sig igenom det. På egen hand.
Bilder tycker jag är en av de saker som skapar mest smärta. En blick och min mage knyter sig, jag kan inte förklara den känslan. Den är obeskrivligt ond, och obehaglig. Som rysning genom hela kroppen, en rysning av smärta.
Det gör fortfarande ont. Och det trodde jag inte att det skulle göra faktiskt. Samtidigt som jag skrev den meningen ställer jag mig själv frågan - kommer det någonsin sluta göra ont? Och svaret som dyker upp är - nej, jag tror inte det. Det vi hade kommer aldrig igen. Och så är det. Om jag så hade fått chansen att få det tillbaka, hade jag nog inte ens tagit den. Jag bara saknar gemenskapen. Någon att dela mitt hjärta med.
Det känns som att det aldrig kommer dyka upp något liknande i mitt liv igen, då jag kommer att få sväva på rosa moln och dela mitt hjärta med någon. Någon som tar vara på det och behandlar det med ömhet. Jag är så trött på lekar, och jag är trött så på att känna just nu.
Vissa stunder önskar jag att jag aldrig upplevt äkta kärlek. Det är bara smärtsamt att vara utan. Men det är ikväll de, just nu i denna stund. I morgon är det en ny dag och det kommer kännas bra i morgon, det vet jag med säkerhet. Egentligen borde jag inte ens skrivit det här inlägget, men det är så skönt att skriva av sig. Utan att tänka, fingrarna vet vad som skall göras och var de ska trycka. Det bara flyter ut, ut ur mitt inre och lämnar en tom plats för annat. Jag har annat att tänka på, annat att göra. Varför kollade jag på bilderna från början? Varför plåga mig själv när jag vet hur det slutar? .. Jag är korkad.
Nej, det är dags att sluta tänka.
Kanske till och med dags att radera allt fint?
Bilder tycker jag är en av de saker som skapar mest smärta. En blick och min mage knyter sig, jag kan inte förklara den känslan. Den är obeskrivligt ond, och obehaglig. Som rysning genom hela kroppen, en rysning av smärta.
Det gör fortfarande ont. Och det trodde jag inte att det skulle göra faktiskt. Samtidigt som jag skrev den meningen ställer jag mig själv frågan - kommer det någonsin sluta göra ont? Och svaret som dyker upp är - nej, jag tror inte det. Det vi hade kommer aldrig igen. Och så är det. Om jag så hade fått chansen att få det tillbaka, hade jag nog inte ens tagit den. Jag bara saknar gemenskapen. Någon att dela mitt hjärta med.
Det känns som att det aldrig kommer dyka upp något liknande i mitt liv igen, då jag kommer att få sväva på rosa moln och dela mitt hjärta med någon. Någon som tar vara på det och behandlar det med ömhet. Jag är så trött på lekar, och jag är trött så på att känna just nu.
Vissa stunder önskar jag att jag aldrig upplevt äkta kärlek. Det är bara smärtsamt att vara utan. Men det är ikväll de, just nu i denna stund. I morgon är det en ny dag och det kommer kännas bra i morgon, det vet jag med säkerhet. Egentligen borde jag inte ens skrivit det här inlägget, men det är så skönt att skriva av sig. Utan att tänka, fingrarna vet vad som skall göras och var de ska trycka. Det bara flyter ut, ut ur mitt inre och lämnar en tom plats för annat. Jag har annat att tänka på, annat att göra. Varför kollade jag på bilderna från början? Varför plåga mig själv när jag vet hur det slutar? .. Jag är korkad.
Nej, det är dags att sluta tänka.
Kanske till och med dags att radera allt fint?
Jag klarar det här så jävla bra och i morgon är jag lycklig igen.
Kommentarer
Postat av: Jonna
Det är bra att gråta och skriva av sig, jag borde göra det sistnämnda oftare, typ i dagboksform, för grina gör jag hela tiden. Eller nä, men jag gjorde faktiskt också det lite, lite idag. Det var skönt, nu mår bra igen. Och du kommer också må bra och allt kommer att lösa sig för dig, jag lovar. Speciellt efter att vår porrfilm lanserats <3
Trackback
