© you don't even know my name

Trots febern, snuvan och allt annat skit som ligger i min kropp och lurar, ska jag snart bege mig till stan en sväng och träffa Bella och Cicci. Vad vi ska göra vet man aldrig, luffa runt lite, käka på donken kanske. Blir ju inte direkt förvånad om vi gör det, haha. Inte direkt ovanligt att det är där med en flottig cheeseburgare i handen vi hamnar tillslut efter en liten promenad.

Helst av allt just nu skulle jag vilja få ett sms från en speciellt person där det står "kom hit?" Jag hade sprungit iväg av lyckan, haha. Iallafall nästan. Hans kramar, pussar, fan... På något sätt hatar jag att erkänna det för mig själv, men hans närhet, hans kramar och pussar är värda så jävla mycket just nu. Oc h kanske inte bara just nu, utan väldigt ofta. Men jag ska inte vara den som tjatar nu. Jag vill känna mig uppskattad och känna att han vill ha mitt sällskap, men då får han fan be om det också, jag ska försöka att inte göra det.. även fast det lockar med att skicka iväg ett sms, men nej. Its time to stå på sig och jag ska försöka. Jag har redan klarat av del ett, nu är det del två som gäller också. Wish me good luck eller något.

Jag känner mig peppad på att blogga igen, så jag hoppas verkligen att kraften och lusten håller i sig. Men nej, nu ska jag springa iväg till pendeltåget.

Puss!