Ingen.

Ingen bryr sig. Ingen stöttar mig om jag är påväg att falla. Ingen räddar mig från ensamheten. Ingen ser mig. Ingen ställer upp i situationer jag alltid gör för andra.

Inte en enda jävel. Och det börjar ta jävligt hårt på mig nu.
Maybe its time to give up.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0