you could be happy
But you weren't happy the day I watched you go
And all the things that I wished I had not said
Are played on loops 'till it's madness in my head
Is it too late to remind you how we were
But not our last days of silence, screaming, blur
Most of what I remember makes me sure
I should have stopped you from walking out the door
You could be happy, I hope you are
You made me happier than I'd been by far
Somehow everything I own smells of you
And for the tiniest moment it's all not true
Do the things that you always wanted to
Without me there to hold you back, don't think, just do
More than anything I want to see you go
Take a glorious bite out of the whole world
you could be happy - snow patrol
<'3
texten gör så överdrivet ont att läsa. det finns så mycket sanning i den, så mycket som stämmer in på det som hänt. iallafall om det kommer ur en annans perspektiv..
tårarna kan inte göra annat än att falla. varför gör allting så fruktansvärt ont? det gör ont att sakna det som var så himla bra, så himla vacker. även fast det mesta trots allt var dåligt. varför kan inte det dåliga ta över och påminna mig mer än det bra? jag vill inte sakna.
sakna måste vara det smärtfullaste, det mest plågsammaste man kan göra. varför sakna? varför inte glömma och gå vidare? varför är det så himla svårt?
jag reageade så himla mycket på en vissa sak som en viss människa sa idag. "det är faktiskt ingenting" är det ingenting att jag i princip levde och andades för/tillsammans med en människa i två år? och sedan förlora allt det? är det ingenting? nej det är fan inte ingenting. det är så himla mycket, så himla mycket att ta in, så mycket att smälta. - för att kunna gå vidare.
men såklart, det kanske är svårt att sätta sig in i någon annans situation om man själv inte varit med om någonting liknande. det lär du inte ha gjort, för det är så jävla mycket mer än "ingenting".
usch, nu ska jag kolla på "pay it forward" och gräva ner mina sorger i filmen. skriver kanske ett kort litet inlägg efter filmen.
puss!
Det är allt <3
