restart
jag har en sån himla lust att radera allt och börja om på nytt. mycket kan man inte radera bara sådär, utan de måste man försöka sudda ut och glömma med tiden. men jag har verkligen funderat länge på att radera min msn + alla kontakter, för att sedan se hur många som hör av sig på andra sätt. samtidigt som det hålla mig ifrån datorn överhuvdtaget. ingen bilddagbok, ingen blogg, inget msn:ande, ingenting.
det skulle bevisa om många av de jag kallar för "mina vänner", bryr sig om mig och min vänskap eller inte. tyvärr tror jag att det skulle krossa mig i miljoner bitar - för jag tror inte många alls skulle höra av sig. jag tror fan inte ens någon av de som betyder mest för mig, skulle kunna offra ett sms eller ett ynka samtal för att fråga hur det var med mig eller var jag tagit vägen. jag tror fan inte ni skulle bry er. vet ni hur ont det gör? jag känner mig så jävla misslyckad och obetydlig. behöver ni mig inte?
fuck.
varför är det alltid det mest betydelsefulla människorna som lämnar ens sida? som sviker? vad är det jag gör för fel? gör jag ens något fel? jag vet fan inte. det "bara händer" jämt. aldrig får man något konkret svar på saker och ting. det gör mig galen, förvirrad, krossad.
jag har ingen kvar vid min sida längre, känns det som. ingen. det finns ingen som alltid, alltid, alltid finns där. INGEN.
jag orkar inte vara ensam, jag orkar inte gå igenom det här skitlivet ensam. fan, jag gör inte det.
det är alldeles för tungt. benen orkar inte gå av sig själva, jag behöver eran kraft, eran lycka - som gör mig lycklig.
fan ta mig! sabbar allt jag kommer inärheten av.
ta mig härifrån?
jag orkar inte.
det skulle bevisa om många av de jag kallar för "mina vänner", bryr sig om mig och min vänskap eller inte. tyvärr tror jag att det skulle krossa mig i miljoner bitar - för jag tror inte många alls skulle höra av sig. jag tror fan inte ens någon av de som betyder mest för mig, skulle kunna offra ett sms eller ett ynka samtal för att fråga hur det var med mig eller var jag tagit vägen. jag tror fan inte ni skulle bry er. vet ni hur ont det gör? jag känner mig så jävla misslyckad och obetydlig. behöver ni mig inte?
fuck.
varför är det alltid det mest betydelsefulla människorna som lämnar ens sida? som sviker? vad är det jag gör för fel? gör jag ens något fel? jag vet fan inte. det "bara händer" jämt. aldrig får man något konkret svar på saker och ting. det gör mig galen, förvirrad, krossad.
jag har ingen kvar vid min sida längre, känns det som. ingen. det finns ingen som alltid, alltid, alltid finns där. INGEN.
jag orkar inte vara ensam, jag orkar inte gå igenom det här skitlivet ensam. fan, jag gör inte det.
det är alldeles för tungt. benen orkar inte gå av sig själva, jag behöver eran kraft, eran lycka - som gör mig lycklig.
fan ta mig! sabbar allt jag kommer inärheten av.
ta mig härifrån?
jag orkar inte.
Kommentarer
Trackback
