© you don't even know my name

.. and if that star would fall i would feel nothing at all, if that star would fall i would be nothing at all. - jag tror att den redan har fallit.

livet kunde ju ha varit bättre än såhär, må jag säga. men men, vad gör man? står ut, tar skit, blir krossad, tar sig upp, går vidare - börjar om. eller ah. hur gör man? hur ska man göra?

dagen har spenderats med far min. det var väldigt trevligt får jag lov att säga. vi har varit på landet i norrtälje en sväng, sen varit hemma och ätit gott och så. inget märkvärdigt, som med alla annat. ingenting är märkvärdigt, ingenting är speciellt.

i morse när jag vaknade ville jag bara vända mig om och somna in, djupt, föralltid. jag orkar inte känna, såfort jag öpnar ögonen på morgonen, att allting känns värdelöst och framför allt meningslöst. jag orkar inte fortsätta såhär om det ska ta emot så hemskt att vakna till ingenting, gå upp för ingenting, leva för ingenting - just nu känns det så och det gör det så svårt. så svårt att andas.

jag skriver mera om en stund, antagligen. annars får det bli mer i morgon. time will tell.

puss!