cause i will spend forever lovin' you
jag är helt tom på ord men ändå så fylld av saker av säga, det är så himla nära att det bubblar över. men hur uttrycker jag mig? orden finns inte, de är spårlöst försvunna, om de nu ens funnits några som kan beskriva hur jag mår för tillfället? jag måste iallafall lätta på trycket lite, läs inte om ni inte orkar med skit.
jag orkar inte känna smärtan längre. det känns som att någonting ligger innanför huden och skaver, bränner, plågar mig. och jag kan inte påverka det alls. hur mycket jag än vill göra saker och ting bättre, så känns det bara som att jag faller djupare ner varje gång jag försöker ta mig upp. jag har försökt men när man är så nära att nå lyckan igen och faller, och återigen faller längre och längre ner, orkar man tillslut inte känna lyckan locka en, när man ändå gång på gång blir besviken och hamnar där man började.
jag vill vara lycklig, trivas med mitt liv, trivas med mig själv, ha vänner som jag vet stannar vid min sida, oavsett hur jag mår och så vidare. men allt jag gör blir fel. allting jag vill göra, händer aldrig, allting går bara åt fel håll. allting jag säger låter som ingenting i andras öron - det är hårt. jag vill att de dagar då jag känner mig som ingen och ingenting, ska upphöra - för jag kan inte ta smärtan av att känna så.
jag har ingenting mer att säga, inte för tillfället iallafall. nu ska jag gå och borra ner huvudet i kudden och låta tårarna falla.
föresten, en sak till - jag kommer alltid att älska dig. hur smärtsamt det än är.
jag orkar inte känna smärtan längre. det känns som att någonting ligger innanför huden och skaver, bränner, plågar mig. och jag kan inte påverka det alls. hur mycket jag än vill göra saker och ting bättre, så känns det bara som att jag faller djupare ner varje gång jag försöker ta mig upp. jag har försökt men när man är så nära att nå lyckan igen och faller, och återigen faller längre och längre ner, orkar man tillslut inte känna lyckan locka en, när man ändå gång på gång blir besviken och hamnar där man började.
jag vill vara lycklig, trivas med mitt liv, trivas med mig själv, ha vänner som jag vet stannar vid min sida, oavsett hur jag mår och så vidare. men allt jag gör blir fel. allting jag vill göra, händer aldrig, allting går bara åt fel håll. allting jag säger låter som ingenting i andras öron - det är hårt. jag vill att de dagar då jag känner mig som ingen och ingenting, ska upphöra - för jag kan inte ta smärtan av att känna så.
jag har ingenting mer att säga, inte för tillfället iallafall. nu ska jag gå och borra ner huvudet i kudden och låta tårarna falla.
föresten, en sak till - jag kommer alltid att älska dig. hur smärtsamt det än är.
Kommentarer
Trackback
