save me

det är såhär jag inte vill att det ska vara. varje jävla kväll kommer det tillbaka. varje, varje jävla kväll. alla tankar, minnen, brister ut i tårar. så många tårar att jag tillslut måste lägga mig ner, för att inte känna hur hela världen omkring mig snurrar. allt är suddigt - jag orkar inte.
kväll efter kväll, natt efter natt. varför kommer jag inte framåt? varför står det till? vad är det jag gör för att förtjäna det här?

ingenting är roligt längre.
ingenting känns bra.

jag orkar inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0