© you don't even know my name

jag sitter här och bläddrar igenom en massa gamla bilder. det är både bra & dåligt, roligt & tråkigt. vissa bilder kommer som knivhugg i hjärtat, andra som en varm känsla som ilar genom hela kroppen. det finns så mycket jag saknar, så mycket som jag ångrar att jag gjort i mitt liv. bilder är nog det som kan få en att minnas. de bästa stunderna & det sämsta.


jag och antonia har varit vänner sen urminnes tider. vi växte i princip upp med varandra och våra minnen tillsammans är oerhört många. jag kommer aldrig glömma våra rockringstävlingar vi hade på gården, alla gånger då vi bråkade över bokmärken, pokemon-kort, eller spice girls bilderna som vi böt med varandra stup i kvarten. jag kommer aldrig glömma alla de gångerna då vi cyklade ner till torget och köpte våra pokemon klubbor med tuggumi i eller alla gånger då vi gått påskkärringar och fått ihop flera kilo godis och hundralappar var. alla de sakerna vi gjort tillsammans är ovärderliga och kommer alltid finnas med mig.

ibland kan jag inte låta bli att fundera på hur våran relation hade varit om jag inte hade flyttat ifrån pappa. jag tror vi hade varit så himla närmre varandra om jag bodde kvar där. vi var som systrar när vi var små. umgicks jämt och gjorde mycket tillsammans, kanske skulle de ha varit så än idag?

kom ihåg antonia, att även fast vi inte träffas och pratar alltför ofta idag, så kommer du alltid vara en nära vän för mig & en plats i mitt hjärta kommer du alltid ha. vi var så jävla korkade när vi var små, speciellt tillsammans. "vi har ingen hjärna" kommer du ihåg? haha. jag kommer ihåg den dagen som om den vore igår. tack för alla fina minnen antonia sjöö <3