goodbye my almost lover, goodbye my hopeless dream

jag sitter här, med ljus tända och lyssnar på "a fine frenzy". inget nytt, ingenting som jag inte brukar göra. jag har svintråkigt - som vanligt. 
tankarna börjar sväva ut i det onda, och hur mycket jag än försöker stå emot, går det inte. varför går det inte bara att stänga av hjärnan? jag vill inte tänka. jag vill inte komma ihåg. jag vill inte sakna. men ibland är det svårt, så himla svårt.

fotade lite för några timmar sen. här har ni några bilder. blä - är det enda jag kan säga.


<3
 <3 <3



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0