i miss you, as if you were dead
jag har inte kommit till sängs än, utan jag fastnade här som vanligt. nu sitter jag och lyssnar på två stycken låtar om och om och om och om och om igen. en av dem är staind - believe - har ni inte hört den så lyssna! texten är verkligen jättefin, hela låten är jättefin men texten är något extra. den tilltalar mig.
det finns en person som jag saknar så frukansvärt mycket. det är som om du vore död, så mycket saknar jag dig. det är som om du inte längre existerade. jag vet inte hur jag ska förklara hur ont det gör - det som hänt. du har försvunnit, bara vänt dig tvärt emot mig och lämnat mig. gått din väg utan att visa ett endaste tecken på tvivel eller ånger.
bara jag hör någon säga ditt namn eller ser det ned skrivet så känner jag en stark smärta i mitt bröst. jag kan inte ta bort den. jag försöker övervinna den, men det är så svårt.
jag trodde våran vänskap var någonting speciellt, det var den för mig. för mig var det äkta, allt jag sa, allt jag gjorde, allt jag inte gjorde. jag sa att jag älskade dig och fick höra det samma tillbaka. jag menade det verkligen. jag skulle aldrig någonsin säga de tre betydelsefulla orden till en annan människa om de inte var äkta, om jag inte menade det. jag skulle aldrig såra någon så mycket på det sättet. i mina ögon är det lågt och fegt. menade du det? älskar du mig verkligen? jag vet inte vad jag ska tänka, tro eller tycka längre. du vände och gick.
den här gången tänker jag stå på mig, iallafall göra det bästa jag kan. det är så svårt när det gör så ont. jag vill inte mista dig, en underbar vän, men jag måste visa dig vad som är rätt. jag måste försöka. jag tänker visa dig samma iskalla ignorans som du visar mig. du ska få känna hur ont det gör. även fast jag vet med hela mitt hjärta att du inte bryr dig och någonstans är de det som gör ondast - att du inte bryr dig.
jag förstår inte hur människor kan ha ett sådant litet hjärta. hur kan man medvetet göra någon annan illa? skada? såra? krossa? jag förstår faktiskt inte det. alla gör misstag, absolut.. alla sårar. men att medvetet krossa en annan mänsklig varelse med ett hjärta och en själ? nej, jag får inte ihop det.
det finns så många gånger då jag gett så mycket till personer i min närhet och inte fått någonting tillbaka. det upprepas ofta, och det tär på mig något otroligt. det gör mig så svag. jag lägger ut all kraft, energi och ork på de jag älskar och får ingenting tillbaka. det sänker mig och gör mig så liten, så liten och obetydlig.
det kanske är dags att förändras.
godnatt - <3 -
